Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
| دعای شخص مصیبت دیده، که نالۀ خود را به حضور خداوند می‌ریزد. ای خداوند، دعای مرا بشنو و به فریادم گوش فرا ده! |
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
| وقتی که در زحمت هستم، روی خود را از من برنگردان! به من توجه فرما، و هرگاه دعا کنم بی‌درنگ مرا اجابت فرما! |
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
| عمرم چون دود به سرعت ناپدید می‌شود و استخوانهایم همچون چوب خشک می‌سوزد. |
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
| دل من مانند گیاهی است که کوبیده و خشک شده باشد. غذا خوردن را از یاد برده‌ام. |
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
| با صدای بلند می‌نالم؛ جز پوست و استخوان چیزی در بدنم نمانده است. |
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
| همچون پرنده‌ای وحشی، آوارهٔ صحرا شده‌ام و چون جغد خرابه‌نشین، بی‌خانمان گشته‌ام. |
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
| مانند گنجشکی بر پشت بام، تنها مانده‌ام؛ خواب به چشمانم نمی‌رود. |
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
| هر روز دشمنانم مرا تحقیر می‌کنند و مخالفانم مرا لعنت می‌نمایند. |
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
| به سبب خشم و غضب تو ای خداوند، غذای من خاکستر است و نوشیدنی‌ام با اشکهایم آمیخته است. زیرا تو مرا برداشتی و به کنار انداختی. |
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
| عمرم چون سایه‌های عصر، زودگذر است؛ همچون علف خشک پژمرده شده‌ام. |
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
| اما تو ای خداوند، تا ابد پادشاه هستی؛ ذکر تو در تمام نسلها باقی خواهد ماند. |
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
| تو برخاسته، بر اورشلیم ترحم خواهی فرمود؛ اکنون زمان آن رسیده است که بر اورشلیم رحمت فرمایی. |
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
| بندگان تو سنگها و خاک اورشلیم را دوست دارند! |
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
| قومها از نام خداوند خواهند ترسید و همه پادشاهان جهان از قدرت و عظمت او هراسان خواهند شد. |
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
| او شهر اورشلیم را دوباره بنا خواهد کرد و با جلال و شکوه فراوان ظاهر خواهد شد. |
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
| به دعای قوم درمانده خود توجه نموده، ایشان را اجابت خواهد نمود. |
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
| آنچه که خداوند انجام می‌دهد برای نسل آینده نوشته خواهد شد تا ایشان نیز او را ستایش کنند: |
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
| «خداوند از مکان مقدّس خود در آسمان، به زمین نظر انداخت تا ناله اسیران را بشنود و آنها را که به مرگ محکوم شده بودند، آزاد سازد.» |
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
| بنابراین وقتی قومها در اورشلیم گرد هم بیایند تا خدا را در خانهٔ او پرستش کنند، نام خداوند در اورشلیم ستوده و سراییده خواهد شد. |
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
| خداوند در جوانی‌ام توان مرا از من گرفته و عمرم را کوتاه ساخته است. |
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
| ای خدای من، نگذار در جوانی بمیرم! تو تا ابد زنده هستی! |
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
| تو از قدیم بنیاد زمین را نهادی و آسمانها را به دست خود ساختی. |
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
| آنها فانی می‌شوند، اما تو باقی هستی. همهٔ آنها همچون جامۀ کهنه، پوسیده خواهند شد. تو آنها را مانند لباس عوض خواهی کرد و به دور خواهی افکند. |
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
| اما تو جاودانی هستی و برای تو هرگز پایانی وجود ندارد. |
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
| فرزندان بندگانت، همیشه در امان خواهند بود و نسل آنها از حمایت تو برخوردار خواهند شد. |
