Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

Kadhannaa Namni Dhiphate Tokko Faaruu Booʼichaa Faarsee Fuula Waaqayyoo Duratti Dhiʼeeffatu. Yaa Waaqayyo, kadhannaa koo naa dhagaʼi; iyyi ani gargaarsaaf iyyadhus si bira haa gaʼu.

2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Yeroo ani dhiphadhetti, fuula kee na duraa hin dhoksin. Gurra kee gara kootti deebisi; yommuu ani si waammadhu dafiitii deebii naa kenni.

3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Barri koo akkuma aaraatti ni badaatii; lafeen koos akkuma barbadaa ibiddaa bobaʼaa jira.

4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Garaan koo dhukkubsatee akkuma margaa coollageera; ani nyaata koo nyaachuu irraanfadheera.

5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Sababii ani guddisee aaduuf, lafeen koo gogaa kootti maxxaneera.

6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

Ani akka urunguu gammoojjii, akka urunguu lafa barbadaaʼe keessaa nan taʼe.

7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Ani hirriba malee nan bula; akka simbirroo kophaa ishee guutuu manaa irra jirtuus taʼeera.

8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Diinonni koo guyyaa guutuu na arrabsu; warri natti qoosanis abaarsaaf maqaa kootti fayyadamu.

9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Ani akkuma buddeenaatti daaraa nyaadheeraattii; dhugaatii koottis imimmaan makadheera;

10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

kunis sababii aarii fi dheekkamsa keetiitiif natti dhufe; ati ol na fuutee gad na darbatteertaatii.

11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Barri koo akkuma gaaddidduu galgalaa ti; anis akkuma margaa gogeera.

12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Yaa Waaqayyo, ati bara baraan teessoo irra jirta; yaadannoon kees dhaloota hundatti darba.

13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Ati kaatee Xiyooniif garaa ni laafta; yeroon itti isheen fudhatama argachuu qabdu ammumaatii; yeroon murteeffame sun gaʼeeraa.

14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Garboonni kee dhagaa isheetti gammaduutii; biyyoo ishees ni mararfatu.

15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Saboonni maqaa Waaqayyoo ni sodaatu; mootonni lafaa hundinuus ulfina kee ni kabaju.

16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Waaqayyo deebisee Xiyoonin ijaaraatii; ulfina isaatiinis ni mulʼata.

17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

Inni kadhannaa gadadamtootaa ni dhagaʼa; waammata isaaniis hin tuffatu.

18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Akka sabni hamma ammaatti hin dhalatin Waaqayyoon galateeffatuuf, wanni kun akkana jedhamee dhaloota dhufuuf haa barreeffamu:

19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

“Waaqayyo iddoo qulqullummaa isaa gubbaa irraa gad ilaale; samii irraas gara lafaa gad milʼate;

20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

kanas aaduu warra hidhamanii dhagaʼuu fi warra duuti itti murame baasuudhaaf hojjete.”

21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

Akkasiin maqaan Waaqayyoo Xiyoon keessatti, galanni isaas Yerusaalem keessatti ni labsama;

22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

kunis yommuu saboonnii fi mootummoonni, Waaqayyoon waaqeffachuuf walitti qabamanitti taʼa.

23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

Inni jabina koo karaatti hambise; umurii koos ni gabaabse.

24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Anis akkanan jedhe: “Yaa Waaqa ko, walakkaa umurii kootti na hin fudhatin; waggoonni kee dhalootaa hamma dhaloota hundaatti itti fufu.

25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Ati jalqabatti lafa hundeessite; samiiwwanis hojii harka keetii ti.

26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Isaan ni badu; ati garuu ni jiraatta; hundumti isaanii akkuma wayyaa ni dhumu. Ati akkuma uffataa isaan geeddarta; isaanis ni badu.

27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Ati garuu sanuma; umuriin kees gonkumaa dhuma hin qabu.

28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Ijoolleen garboota keetii sodaa malee jiraatu; sanyiin isaaniis fuula kee dura jiraata.”