Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
oratio pauperis cum anxius fuerit et coram Domino effuderit precem suam Domine exaudi orationem meam et clamor meus ad te veniat
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
non avertas faciem tuam a me in quacumque die tribulor inclina ad me aurem tuam in quacumque die invocavero te velociter exaudi me
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
quia defecerunt sicut fumus dies mei et ossa mea sicut gremium aruerunt
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
percussum est ut faenum et aruit cor meum quia oblitus sum comedere panem meum
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
a voce gemitus mei adhesit os meum carni meae
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
similis factus sum pelicano solitudinis factus sum sicut nycticorax in domicilio
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
vigilavi et factus sum sicut passer solitarius in tecto
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
tota die exprobrabant mihi inimici mei et qui laudabant me adversus me iurabant
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
quia cinerem tamquam panem manducavi et poculum meum cum fletu miscebam
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
a facie irae et indignationis tuae quia elevans adlisisti me
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
dies mei sicut umbra declinaverunt et ego sicut faenum arui
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
tu autem Domine in aeternum permanes et memoriale tuum in generationem et generationem
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
tu exsurgens misereberis Sion quia tempus miserendi eius quia venit tempus
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
quoniam placuerunt servis tuis lapides eius et terrae eius miserebuntur
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
et timebunt gentes nomen Domini et omnes reges terrae gloriam tuam
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
quia aedificabit Dominus Sion et videbitur in gloria sua
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
respexit in orationem humilium et non sprevit precem eorum
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
scribantur haec in generationem alteram et populus qui creabitur laudabit Dominum
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
quia prospexit de excelso sancto suo Dominus de caelo in terram aspexit
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
ut audiret gemitum conpeditorum ut solvat filios interemptorum
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
ut adnuntiet in Sion nomen Domini et laudem suam in Hierusalem
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
in conveniendo populos in unum et reges ut serviant Domino
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
respondit ei in via virtutis suae paucitatem dierum meorum nuntia mihi
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
ne revoces me in dimidio dierum meorum in generationem et generationem anni tui
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
initio tu Domine terram fundasti et opera manuum tuarum sunt caeli
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
ipsi peribunt tu autem permanes et omnes sicut vestimentum veterescent et sicut opertorium mutabis eos et mutabuntur
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
tu autem idem ipse es et anni tui non deficient
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
filii servorum tuorum habitabunt et semen eorum in saeculum dirigetur
