Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

Doa orang sengsara yang dalam keadaan letih lesu mengeluh kepada TUHAN. Ya TUHAN, dengarlah doaku, biarlah seruanku sampai kepada-Mu.

2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Jangan berpaling daripadaku bila aku dalam kesusahan. Dengarlah bila aku berseru, dan jawablah aku segera.

3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Hidupku menghilang seperti asap; tulang-tulangku membara seperti api.

4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Aku lesu seperti rumput kering, dan kehilangan nafsu makan.

5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Aku mengerang dengan nyaring; badanku tinggal kulit pembungkus tulang.

6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

Aku seperti burung undan di padang gurun, seperti burung hantu di reruntuhan yang sepi.

7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Aku tak bisa tidur, seperti burung yang kesepian di atap rumah.

8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Sepanjang hari musuh menghina aku; namaku dijadikan kutuk oleh orang yang marah kepadaku.

9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Aku makan abu seperti roti, minumanku bercampur air mata,

10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

sebab Engkau telah mengangkat dan melemparkan aku dalam kemarahan-Mu yang menyala-nyala.

11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Hidupku berlalu seperti bayangan di waktu petang; aku menjadi layu seperti rumput.

12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Tapi Engkau, ya TUHAN, Raja untuk selama-lamanya, tetap diingat turun-temurun.

13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Engkau akan bangkit dan mengasihani Sion, saatnya sudah tiba untuk berbelaskasihan kepadanya.

14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Sebab hamba-hamba-Mu mencintai dia, biarpun ia sudah menjadi reruntuhan. Mereka merasa kasihan kepadanya, walaupun ia sudah menjadi debu.

15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Kuasa TUHAN akan ditakuti oleh bangsa-bangsa; dan keagungan-Nya disegani oleh semua raja,

16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

apabila TUHAN membangun Sion kembali, dan tampil dalam keagungan-Nya.

17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

Ia akan mendengar doa umat-Nya yang melarat, dan tidak menolak permohonan mereka.

18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Tulislah semua perbuatan TUHAN untuk angkatan yang akan datang, supaya bangsa yang belum dilahirkan dapat memuji Dia.

19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

TUHAN memandang dari tempat-Nya yang tinggi, dari surga Ia menengok ke bumi

20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

untuk mendengar keluh-kesah orang tahanan dan membebaskan orang yang dihukum mati.

21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

Maka nama-Nya akan diwartakan di Sion, dan Ia akan dipuji-puji di Yerusalem,

22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

waktu bangsa-bangsa dan kerajaan-kerajaan berhimpun untuk berbakti kepada TUHAN.

23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

TUHAN mematahkan kekuatanku waktu aku masih muda, dan memperpendek umurku.

24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Lalu aku berkata, "Ya Allah jangan mengambil nyawaku di pertengahan hidupku." TUHAN, Engkau hidup selama-lamanya,

25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

dahulu Engkau menjadikan bumi; langit pun karya tangan-Mu.

26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Semua itu akan lenyap, tetapi Engkau tetap ada; semua itu akan usang seperti pakaian. Engkau membuangnya seperti baju tua, lalu semuanya akan musnah.

27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Tetapi Engkau tetap sama, hidup-Mu tak akan berakhir.

28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Anak cucu kami akan hidup dengan tentram, dan selalu aman dalam perlindungan-Mu.