Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
Prière du malheureux, lorsqu’il est accablé et qu’il répand sa plainte devant Yahweh. Yahweh écoute ma prière, et que mon cri arrive jusqu’à toi.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Ne me cache pas ton visage, au jour de ma détresse; incline vers moi ton oreille, quand je crie, hâte-toi de m’exaucer.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Car mes jours s’évanouissent comme en fumée, et mes os sont embrasés comme par un feu.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Frappé comme l’herbe, mon cœur se dessèche; j’oublie même de manger mon pain.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
A force de crier et de gémir, mes os s’attachent à ma chair.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Je ressemble au pélican du désert, je suis devenu comme le hibou des ruines.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Je passe les nuits sans sommeil, comme l’oiseau solitaire sur le toit.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Tout le jour mes adversaires m’outragent, mes ennemis furieux jurent ma ruine.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Je mange la cendre comme du pain, et je mêle mes larmes à mon breuvage,
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
à cause de ta colère et de ton indignation, car tu m’as soulevé et jeté au loin.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Mes jours sont comme l’ombre qui s’allonge, et je me dessèche comme l’herbe.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Mais toi, Yahweh, tu es assis sur un trône éternel, et ta mémoire vit d’âge en âge.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Tu te lèveras, tu auras pitié de Sion, car le temps de lui faire grâce, le moment fixé est venu.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Car tes serviteurs en chérissent les pierres, ils s’attendrissent sur sa poussière.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Alors les nations révéreront le nom de Yahweh, et tous les rois de la terre ta majesté,
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
parce que Yahweh a rebâti Sion; il s’est montré dans sa gloire.
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Il s’est tourné vers la prière du misérable, il n’a pas dédaigné sa supplication.
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Que cela soit écrit pour la génération future, et que le peuple qui sera créé célèbre Yahweh,
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
parce qu’il a regardé de sa sainte hauteur, parce que Yahweh a regardé des cieux sur la terre,
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
pour écouter les gémissements des captifs, pour délivrer ceux qui sont voués à la mort,
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
afin qu’ils publient dans Sion le nom de Yahweh, et sa louange dans Jérusalem,
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
quand s’assembleront tous les peuples, et les royaumes pour servir Yahweh.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Il a brisé ma force sur le chemin, il a abrégé mes jours.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Je dis: Mon Dieu, ne m’enlève pas au milieu de mes jours, toi, dont les années durent d’âge en âge.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Au commencement tu as fondé la terre, et les cieux sont l’ouvrage de tes mains.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Ils périront, mais toi, tu subsistes. Ils s’useront tous comme un vêtement; Tu les changeras comme un manteau, et ils seront changés:
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
mais toi, tu restes le même, et tes années n’ont pas de fin.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Les fils de tes serviteurs habiteront leur pays, et leur postérité sera stable devant toi.
