Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
A Prayer for the Humbled One when he is about to faint, and, before Yahweh, poureth out his grief. O Yahweh, hear thou my prayer, and let, my cry for help, unto thee, enter in.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Do not hide thy face from me, In the day when I am in distress, —Bend down unto me thine ear, In the day when I call, speedily answer me.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
For, consumed in smoke, are my days, And, my bones, like a burning mass, are scorched through;
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Smitten like herbage, so is my heart dried up, For I have forgotten to eat my food.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
At the noise of my groaning, my bone, hath cleaved, to my flesh:
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
I am like the pelican of the desert, I have become as an owl among ruins.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I have watched and am become, Like a bird sitting alone upon a housetop.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
All the day, have mine enemies, reproached me, And, they who are mad against me, by me, have sworn.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
For, ashes—like bread, have I eaten, And, my drink—with my tears, have I mingled;
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Because of thine indignation and thy wrath, For thou hast lifted me up, and cast me down.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
My days, are like a shadow extended, And, I, as green herbage, do wither.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
But, thou, O Yahweh, age-abidingly wilt remain, And the memorial of thee, to generation after generation.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Thou, wilt arise, wilt have compassion upon Zion, Surely it is time to favour her, Surely the time appointed, hath come;
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Seeing that thy servants, take pleasure, in her stones, And, her dust, they favour:
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
That the nations may revere thy Name, O Yahweh, And all the kings of the earth, thy glory.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
When Yahweh, hath built up, Zion, Hath appeared in his glory;
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Hath turned towards the prayer of the destitute, And not despised their prayer,
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
This, shall be written, for a later generation, And, a people to be created, will give praise unto Yah: —
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
That he looked down, out of his holy height, Yahweh, from the heavens unto the earth, directed his gaze; —
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
To hear the groaning of the prisoner, To set free, them who were appointed to death.
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
To the end the Name of Yahweh, might be celebrated in Zion, And his praise in Jerusalem:
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
When the peoples, gather themselves together, And the kingdoms, to serve Yahweh.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
He hath prostrated, in the way, my strength, —He hath shortened my days.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
I said, O my GOD, do not remove me in the midst of my days, Throughout the generation of generations, are thy years;
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Of old—the earth, thou didst found, And, the work of thy hands, are the heavens;
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
They, shall perish, But, thou, wilt abide; And, they all, like a garment, shall fall in pieces, As a vesture, wilt thou change them and they shall vanish;
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
But, thou, art, the same, —And, thy years, shall have no end:
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
The children of thy servants, shall continue, —And, their seed, before thee, be established.
