Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
Sh'ma ·Hear obey· my prayer, Adonai! Let my cry come to you.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Don’t hide your face from me in the day of my distress. Turn your ear to me. Answer me quickly in the day when I call.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
For my days consume away like smoke. My bones are burned as a torch.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
My heart is blighted like grass, and withered, for I forget to eat my bread.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
By reason of the voice of my groaning, my bones stick to my skin.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
I am like a pelican of the wilderness. I have become as an owl of the waste places.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I watch, and have become like a sparrow that is alone on the housetop.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
My enemies reproach me all day. Those who are mad at me use my name as a curse.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
For I have eaten ashes like bread, and mixed my drink with tears,
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Because of your indignation and your wrath, for you have taken me up, and thrown me away.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
My days are like a long shadow. I have withered like grass.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
But you, Adonai, will remain forever; your renown endures to all generations.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
You will arise and have racham ·merciful love· on Zion [Mountain ridge, Marking]; for it is time to have mercy on her. Yes, the set time has come.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
For your servants take pleasure in her stones, and have pity even on her dust.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
So the nations will fear Adonai’s name; all the kings of the earth your kavod ·weighty glory·.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
For Adonai has built up Zion [Mountain ridge, Marking]. He has appeared in his kavod ·weighty glory·.
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
He has responded to the prayer of the destitute, and has not despised their prayer.
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
This will be written for the generation to come. A people which will be created will Halleluyah ·praise Yah·.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
For he has looked down from the height of his sanctuary. From heaven, Adonai saw the earth;
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
to sh'ma ·hear obey· the groans of the prisoner; to free those who are condemned to death;
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
that men may declare Adonai’s name in Zion [Mountain ridge, Marking], and his tehilah ·praise song· in Jerusalem [City of peace];
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
when the peoples are gathered together, the kingdoms, to serve Adonai.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
He weakened my strength along the course. He shortened my days.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
I said, “My God, don’t take me away in the middle of my days. Your years are throughout all generations.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Of old, you laid the foundation of the earth. The heavens are the work of your hands.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
They will perish, but you will endure. Yes, all of them will wear out like a garment. You will change them like a cloak, and they will pass away.
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
But you remain the same, your years will have no end.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
The children of your servants will continue. Their offspring will be established before you.”
