Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
A PRAYER OF THE AFFLICTED WHEN HE IS FEEBLE, AND POURS OUT HIS COMPLAINT BEFORE YHWH. O YHWH, hear my prayer, indeed, my cry comes to You.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Do not hide Your face from me, In a day of my adversity, Incline Your ear to me, In the day I call, hurry, answer me.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
For my days have been consumed in smoke, And my bones have burned as a firebrand.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Struck as the herb, and withered, is my heart, For I have forgotten to eat my bread.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
From the voice of my sighing My bone has cleaved to my flesh.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
I have been like to a pelican of the wilderness, I have been as an owl of the dry places.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I have watched, and I am As a bird alone on the roof.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
All the day my enemies reproached me, Those mad at me have sworn against me.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Because I have eaten ashes as bread, And have mingled my drink with weeping,
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
From Your indignation and Your wrath, For You have lifted me up, And cast me down.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
My days [are] stretched out as a shadow, And I am withered as the herb.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
And You, O YHWH, abide for all time, And Your memorial from generation to generation.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
You rise—You pity Zion, For the time to favor her, For the appointed time has come.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
For Your servants have been pleased with her stones, And they favor her dust.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
And nations fear the Name of YHWH, And all kings of the earth Your glory,
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
For YHWH has built Zion, He has been seen in His glory,
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
He turned to the prayer of the destitute, And He has not despised their prayer.
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
This is written for a later generation, And the people created praise YAH.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
For He has looked From the high place of His sanctuary. YHWH looked attentively from the heavens to earth,
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
To hear the groan of the prisoner, To loose sons of death,
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
To declare in Zion the Name of YHWH, And His praise in Jerusalem,
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
In the peoples being gathered together, And the kingdoms—to serve YHWH.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
He has humbled my power in the way, He has shortened my days.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
I say, “My God, do not take me up in the midst of my days,” Your years [are] through all generations.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
You founded the earth before time, And the heavens [are] the work of Your hands.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
They perish, and You remain, And all of them become old as a garment, You change them as clothing, And they are changed.
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
And You [are] the same, and Your years are not finished.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
The sons of Your servants continue, And their seed is established before You!
