Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
A Prayer of the afflicted, when he is overwhelmed, and poureth out his complaint before Jehovah. Jehovah, hear my prayer, and let my cry come unto thee.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Hide not thy face from me: in the day of my trouble, incline thine ear unto me; in the day I call, answer me speedily.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
For my days are consumed like smoke, and my bones are burned as a firebrand.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
My heart is smitten and withered like grass; yea, I have forgotten to eat my bread.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
By reason of the voice of my groaning, my bones cleave to my flesh.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
I am become like the pelican of the wilderness, I am as an owl in desolate places;
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I watch, and am like a sparrow alone upon the housetop.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Mine enemies reproach me all the day; they that are mad against me swear by me.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
For I have eaten ashes like bread, and mingled my drink with weeping,
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Because of thine indignation and thy wrath; for thou hast lifted me up, and cast me down.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
My days are like a lengthened-out shadow, and I, I am withered like grass.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
But thou, Jehovah, abidest for ever, and thy memorial from generation to generation.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Thou wilt rise up, thou wilt have mercy upon Zion: for it is the time to be gracious to her, for the set time is come.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
For thy servants take pleasure in her stones, and favour her dust.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
And the nations shall fear the name of Jehovah, and all the kings of the earth thy glory.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
When Jehovah shall build up Zion, he will appear in his glory.
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
He will regard the prayer of the destitute one, and not despise their prayer.
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
This shall be written for the generation to come; and a people that shall be created shall praise Jah:
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
For he hath looked down from the height of his sanctuary; from the heavens hath Jehovah beheld the earth,
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
To hear the groaning of the prisoner, to loose those that are appointed to die;
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
That the name of Jehovah may be declared in Zion, and his praise in Jerusalem,
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
When the peoples shall be gathered together, and the kingdoms, to serve Jehovah.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
He weakened my strength in the way, he shortened my days.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
I said, My God, take me not away in the midst of my days! ...Thy years are from generation to generation.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Of old hast thou founded the earth, and the heavens are the work of thy hands:
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
They shall perish, but thou continuest; and all of them shall grow old as a garment: as a vesture shalt thou change them, and they shall be changed.
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
But thou art the Same, and thy years shall have no end.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
The children of thy servants shall abide, and their seed shall be established before thee.
