Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
A Prayer for the Poor; when he is deeply afflicted, and pours out his supplication before the Lord. Hear my prayer, O Lord, and let my cry come to you.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Turn not away your face from me: in the day [when] I am afflicted, incline your ear to me: in the day [when] I shall call upon you, speedily hear me.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
For my days have vanished like smoke, and my bones have been parched like a stick.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
I am blighted like grass, and my heart is dried up; for I have forgotten to eat my bread.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
By reason of the voice of my groaning, my bone has cleaved to my flesh.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
I have become like a pelican of the wilderness;
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I have become like an owl in a ruined house. I have watched, and am become as a sparrow dwelling alone on a roof.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
All the day long mine enemies have reproached me; and they that praised me have sworn against me.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
For I have eaten ashes as it were bread, and mingled my drink with weeping;
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
because of your anger and your wrath: for you have lifted me up, and dashed me down.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
My days have declined like a shadow; and I am withered like grass.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
But you, Lord, endure for ever, and your memorial to generation and generation.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
You shall arise, and have mercy upon Sion: for [it is] time to have mercy upon her, for the set time is come.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
For your servants have taken pleasure in her stones, and they shall pity her dust.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
So the nations shall fear your name, O Lord, and all kings your glory.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
For the Lord shall build up Sion, and shall appear in his glory.
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
He has had regard to the prayer of the lowly, and has not despised their petition.
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Let this be written for another generation; and the people that shall be created shall praise the Lord.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
For he has looked out from the height of his sanctuary; the Lord looked upon the earth from heaven;
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
to hear the groaning of the fettered ones, to loosen the sons of the slain;
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
to proclaim the name of the Lord in Sion, and his praise in Jerusalem;
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
when the people are gathered together, and the kings, to serve the Lord.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
He answered him in the way of his strength: tell me the fewness of my days.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Take me not away in the midst of my days: your years [are] through all generations.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
In the beginning you, O Lord, did lay the foundation of the earth; and the heavens are the works of your hands.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
They shall perish, but you remain: and [they all] shall wax old as a garment; and as a vesture shall you fold them, and they shall be changed.
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
But you are the same, and your years shall not fail.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
The children of your servants shall dwell [securely], and their seed shall prosper for ever.
