Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

Kasakkung: panuekhoeh Oe BAWIPA ka ratoumnae na thai pouh awh. Ka kanae hai nang koe phat naseh.

2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Ka rucat navah kai koe na minhmai na hrawk pouh hanh. Kai koe lah na hnâpakeng nateh, na kaw toteh karanglah na pato haw.

3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Bangkongtetpawiteh, kaie hninnaw teh hmaikhu patetlah a kahma han. Ka hrunaw hah hmaito patetlah a kak.

4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Ka lungthin teh phokahring patetlah, hem lah ao teh a kamyai. Rawca ca hane hai ouk ka pahnim.

5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Ka cingounae dawkvah, ka hru hoi ka vuen khik kâbet.

6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

Kahrawng e tavaca patetlah ka o teh, ka rawk tangcoung e kho dawk e bukbu patetlah ka o.

7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Ka i nah ka mitmasip thai hoeh, lemphu vah amadueng kaawm e mongmang va patetlah ka o.

8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Ka tarannaw ni kanîruirui na pathoe awh. Kaie avanglah na ka pacekpahlek e naw ni kai hah bangnuenae lah thoe na bo awh.

9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Bangtelah tetpawiteh, hraba hah rawca lah ka khan teh, ka nei hane tui hai mitphi hoi a kâkalawt.

10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

Na lungkhueknae kecu dawk, na tawm teh na tâkhawng.

11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Kaie hninnaw teh kanîka patetlah ao teh, phokahring patetlah a kamyai.

12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Hatei, Oe BAWIPA, nang teh a yungyoe na kangning. Na min pahnimhoehnae teh se pueng dawk a kangning.

13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Na thaw vaiteh, Zion na lungma han, Zion kho rungngang nahane tueng, atueng khoe e teh a pha toe.

14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Na sannaw teh talungnaw dawk a konawm awh teh, hraba totouh a doun awh.

15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Miphunlouknaw ni BAWIPA min teh a taki awh han. Talaivan e siangpahrang pueng ni na bawilennae hah a taki awh han.

16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

BAWIPA ni Zion kho kangdue sak teh a bawilennae lahoi a kamnue sak.

17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

Kavoutnaw e ratoumnae na thai pouh vaiteh, a kâheinae teh noutna laipalah na awm hoeh.

18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Hetheh, kaawm hane se hanelah thut lah ao teh kaawm hane tamimaya ni BAWIPA teh a pholen awh han.

19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

Thongkabawtnaw kâhram lawk thai hane hoi a due han toe telah pouk e naw hlout sak hane hoi,

20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

Zion hoi BAWIPA min pâpho hane hoi Jerusalem hoi ama pholen hanelah,

21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

BAWIPA thaw tawk hanlah tami pueng hoi ram pueng hmuen touh koe kamkhueng awh toteh,

22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

a rasangnae hmuen kathoung koehoi a khet navah, BAWIPA ni talai heh kalvan hoi a khet.

23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

Lamthung dawk ka thaonae a youn teh, kanî hah a duem sak teh,

24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Oe ka Cathut, ka hringyung na lat pouh hanh telah ka ti. Nange na kum teh se pueng hane doeh telah ka ti.

25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Nang ni ahmaloe hoi talai heh na kangdue sak toe. Kalvannaw hah na kut sak doeh.

26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Hotnaw teh rawknae koe ka phat nakunghai, nang teh a yungyoe na kangning. Hotnaw pueng teh, khohna patetlah ka pawn han. Khohna kâthung patetlah na thung vaiteh kâhleng awh nakunghai,

27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

nang teh kâhlengnae awm hoeh. Na kum hai bawnae awm hoeh.

28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Na sannaw e ca catounnaw teh, kangning awh vaiteh, catounnaw hai na hmalah caksak lah ao han.