< Psaltaren 102 >
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
Yahweh Pakai kataona ngai in! Ka ngeh nahi neisanpeh in.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Kei a kon in kiheimang hih'in, kahahsat phatleh khohsah tah'in neingaipeh in, kangaichat phatleh neihin gelkhoh in,
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Ajeh chu kahinkho hi meikhu bangin abeipai jitai, kagu kachang hi asadohji tai.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Kalungsung hi anadohjin hamhing bangin agolha jitai, chutengle chun kagilkel jong abeipaiji tai.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Ajeh chu lunggim a kakhoisat sat jeh'in kavun le kagu hobou kahitai.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Keima neldi gam a sumbupi toh kabangtai, gamlatah gamthip gam a sumbupi noutoh kabangtai.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Keima kahah khovahjin, inting vumma vacha changkhat seh lunghel tah-a um kabange.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Kagal miten sun nilhum in eitaitom jingun, amahon eisamseuvin eitaitom jingun ahi.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Keima buneh jong vutvai jeng ahitai. Kadon na sunga jong kamitlhi alonglut tai.
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Nalunghan na le nagimbol nachun eidom sang in eipaidoh tai.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Kahinkho hi nilhah lang nilep bangin achemang loijitai. Keima hampa bangin kagop lhaloi jitai.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Ahinla Yahweh Pakai nangvang nalaltouna a natoujing ding ahi. Naminthan na akhang khanga chelhajing ding ahi.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Nangma hung kipat in natin Jerusalem hi nahin khoto ding ahi. Tuahi nangnam na khohsah phat ahin, tuhi na kitepna dungjui a mi kithopi phat ahi.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Ajeh chu namiten bang'a song jouse angailu uvin chuleh lamlenna vutvai hojeng jong angaisang'un ahi.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Chujouteng leh chitin namtin ten Yahweh Pakai ang-a kithing thingding ahi,
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Ajeh chu Yahweh Pakai in Jerusalem ahin thahsem kitding chutengle Ama aloupina-a hung kilang ding,
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Aman tahlelte taona ahin sanding Aman angaichat hou asanpehding ahi.
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Khonunga khangthahho dinga kijihlut pehding hitiachu tua pengloulai hon Yahweh Pakai chu ahin thangvah dingu ahi.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Yahweh Pakai in van muntheng a kon a ahin vetsuh ding, Aman van a kon a leiset hi ahin vetsuh ding
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
songkul tangte khoisatna ajahding thidinga themmo kichanho alha doh dinga,
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
hiteng chuleh Yahweh Pakai minthanna chu Zion a lopna umding, chule Jerusalem a kithangvah ding ahi.
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Mihonpi tamtah chu ahung ki khopkhom teng leh leng gam hojouse chu Yahweh Pakai chibai boh a hungdiu ahi.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Aman kaban thahat akim laitah avolhun kahinkho asuchomtai.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Hinla keiman Ama kakouvin, Oh Yahweh Pakai tonsot a hingjing kakhandon laitah ahin kahinkho lahih'in.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Kum tamtah achetai, nangin hiche leiset leibul nana lhungdoh'in, vanhohi nakhut tah'in nanasemdoh in,
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
hihojouse hung mangthah ding ahinlah nang tonsotna nahinjing ding ahi, amaho ponlui bangin hungvui lhantin, Nangin amaho chu von banga nakhelding chujouteng napai mangdiu ahi.
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Hinla Yahweh Pakai nangvang abang chu nahijingin ahi.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Nangma mite chate jouse lungmong a umdiu ahi. Achate chateho chu na-anga hung khanglen diu ahi.