< Psaltaren 102 >
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
Oh Jehova, patalinghugi ang akong pag-ampo, Ug padangata ang akong pagtu-aw nganha kanimo.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Ayaw pagtagoa ang imong nawong gikan kanako sa adlaw sa akong kalisdanan: Ikiling kanako ang imong igdulungog; Sa adlaw sa akong pagsangpit, tubaga ako sa madali.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Kay ang akong mga adlaw nangahanaw sama sa aso, Ug ang akong mga bukog nangasunog ingon sa agipo.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Ang akong kasingkasing gisamaran ingon sa balili, ug nalaya; Kay nahakalimot ako sa pagkaon sa akong tinapay.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Tungod sa tingog sa akong pagagulo Ang akong mga bukog mingtapot sa akong unod.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Ako sama sa pelicano sa kamingawan; Ingon ako sa ngiw-ngiw sa mga dapit nga kamingawan.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Nagatukaw ako, ug nahimong ingon sa gorion Nga nagainusara sa ibabaw sa atop sa balay.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Sa tibook nga adlaw nagatamay ang akong mga kaaway; Ang mga nangasuko batok kanako, nanagpanghimaraut kanako.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Kay nakakaon ako sa abo ingon sa tinapay, Ug gisagol ko ang akong ilimnon uban sa paghilak,
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Tungod sa imong kasuko ug sa imong kaligutgut: Kay gibayaw mo ako ug gisalikway mo ako.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Ang akong mga adlaw ingon sa animo nga nagalingay; Ug ako nagmala ingon sa balili.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Apan ikaw, Oh Jehova, magapabilin sa walay katapusan; Ug ang imong ngalan nga halandumon ngadto sa tanang mga kaliwatan.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Ikaw motindog, ug abuton ug kalooy sa Sion; Kay panahon na sa pagkalooy kaniya, Oo, ang panahon nga gitagal miabut na.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Kay ang imong mga alagad nahagugma sa iyang mga bato, Ug (sila) adunay kalooy sa iyang mga abug.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Busa mahadlok ang mga nasud sa ngalan ni Jehova, Ug ang tanang mga hari sa yuta mangurog sa imong himaya.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Kay si Jehova nagpatindog sa Sion; Sa iyang himaya mitungha siya.
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Nagatagad siya sa pag-ampo sa mga masulob-on, Ug wala niya tamaya ang pagampo nila.
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Kini sulaton alang sa kaliwatan nga umalabut; Ug ang katawohan nga pagabuhaton magadayeg kang Jehova.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Kay nasud-ong niya gikan sa kahitas-an sa iyang balaang puloyanan; Gikan sa langit natan-aw ni Jehova ang yuta;
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Aron sa pagpatalinghug sa panghupaw sa binilanggo; Aron sa pagbuhi niadtong mga sinilotan sa kamatayon;
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Aron isugilon sa mga tawo ang ngalan ni Jehova sa Sion, Ug ang iyang pagdayeg didto sa Jerusalem;
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Sa diha nga ang mga katawohan managtigum sa tingub, Ug ang mga gingharian, aron sa pag-alagad kang Jehova.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Iyang gipaluya ang akong kusog diha sa dalan; Gipahamubo niya ang akong mga adlaw.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Miingon ako: Oh Dios ko, ayaw ako pagkuhaa sa kinataliwad-an sa akong mga adlaw: Ang imong katuigan nagapadayon ngadto sa tanang mga kaliwatan.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Sa kanhi pa gayud gitukod mo ang patukoranan sa yuta; Ug ang mga langit mao ang mga buhat sa imong mga kamot.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
(Sila) mangahanaw, apan ikaw molungtad; Oo, silang tanan mangadaan sama sa bisti; Ingon sa usa ka bisting-ilisan nga pagailisan mo (sila) ug (sila) pagaalid-an:
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Apan ikaw mao sa gihapon, Ug ang imong mga tuig walay katapusan.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Ang mga anak sa imong mga ulipon managpadayon, Ug ang ilang kaliwat mapalig-on sa atubangan nimo.