Psaltaren 10
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
¿Por qué estás lejos, Jehová? ¿ por qué te escondes en los tiempos de la angustia?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
Con arrogancia el malo persigue al pobre; sean tomados en los pensamientos que pensaron.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
Por cuanto se alabó el malo del deseo de su alma: y diciendo bien del robador, blasfema de Jehová.
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
El malo por la altivez de su rostro no busca a Dios: no hay Dios en todos sus pensamientos.
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
Sus caminos atormentan en todo tiempo: altura son tus juicios delante de él: en todos sus enemigos resopla.
6 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
Dice en su corazón: No seré movido de generación a generación, porque no fui en mal.
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
De maldición hinchió su boca, y de engaños y fraude: debajo de su lengua molestia y maldad.
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
Está en las asechanzas de las aldeas; en los escondrijos mata al inocente: sus ojos están mirando por el pobre.
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
Asecha de encubierto, como el león desde su cama: asecha para arrebatar al pobre: arrebata al pobre trayéndole en su red.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
Encógese, abájase, y cae en sus fuerzas multitud de afligidos.
11 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
Dice en su corazón: Dios está olvidado, ha encubierto su rostro, nunca lo vio.
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Levántate, o! Jehová Dios, alza tu mano: no te olvides de los pobres.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
¿Por qué ensaña el malo a Dios? dijo en su corazón: No inquirirás.
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
Tú has visto: porque tú miras el trabajo, y el enojo, para dar en tus manos: a ti se remite el pobre; al huérfano tú fuiste ayudador.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
Quebranta el brazo del depravado y del maligno: buscarás su maldad, y no la hallarás.
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
Jehová, Rey eterno y perpetuo; de su tierra fueron destruidas las gentes.
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
El deseo de los humildes oíste, o! Jehová: tú dispones su corazón, y haces atento tu oído:
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck. Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
Para juzgar al huérfano y al pobre; no volverá más a quebrantar el hombre de la tierra.
