Psaltaren 10
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
Why, YHWH, do You stand at a distance? Do You hide in times of adversity?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
Through the pride of the wicked, Is the poor inflamed, They are caught in schemes that they devised.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
Because the wicked has boasted Of the desire of his soul, And he has blessed a dishonest gainer, He has despised YHWH.
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
The wicked does not inquire according to the height of his face. “There is no God!” [are] all his schemes.
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
His ways writhe at all times, Your judgments [are] on high before him, All his adversaries—he puffs at them.
6 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
He has said in his heart, “I am not moved, [And am] not in calamity to generation and generation.”
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
His mouth is full of oaths, And deceits, and fraud: Under his tongue [is] perverseness and iniquity,
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
He sits in an ambush of the villages, He slays the innocent in secret places. His eyes secretly watch for the afflicted,
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
He lies in wait in a secret place, as a lion in a covert. He lies in wait to catch the poor, He catches the poor, drawing him into his net.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
He is bruised—he bows down, The afflicted has fallen by his mighty ones.
11 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
He said in his heart, “God has forgotten, He has hid His face, He has never seen.”
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Arise, O YHWH! O God, lift up Your hand! Do not forget the humble.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
Why has the wicked despised God? He has said in his heart, “It is not required.”
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
You have seen, For You behold perverseness and anger; By giving into Your hand, The afflicted leave [it] on You, You have been a helper of the fatherless.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
Break the arm of the wicked and the evil, Seek out his wickedness, find none;
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
YHWH [is] King for all time and forever, The nations have perished out of His land!
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
You have heard the desire of the humble, O YHWH. You prepare their heart; You cause Your ear to attend,
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck. Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
To judge the fatherless and bruised: He adds no more to oppress—man of the earth!
