Psaltaren 10
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
Why stand you far off, O LORD? why hide you yourself in times of trouble?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
The wicked in his pride does persecute the poor: let them be taken in the devices that they have imagined.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
For the wicked boasts of his heart's desire, and blesses the covetous, whom the LORD detests.
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
The wicked, through the pride of his countenance, will not seek after God: God is not in all his thoughts.
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
His ways are always grievous; your judgments are far above out of his sight: as for all his enemies, he puffs at them.
6 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
He has said in his heart, I shall not be moved: for I shall never be in adversity.
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
His mouth is full of cursing and deceit and fraud: under his tongue is mischief and vanity.
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
He sits in the lurking places of the villages: in the secret places does he murder the innocent: his eyes are privately set against the poor.
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
He lies in wait secretly as a lion in his den: he lies in wait to catch the poor: he does catch the poor, when he draws him into his net.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
He crouches, and humbles himself, that the poor may fall by his strong ones.
11 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
He has said in his heart, God has forgotten: he hides his face; he will never see it.
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Arise, O LORD; O God, lift up your hand: forget not the humble.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
Wherefore does the wicked contemn God? he has said in his heart, You will not require it.
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
You have seen it; for you behold mischief and spite, to requite it with your hand: the poor commits himself unto you; you are the helper of the fatherless.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
Break you the arm of the wicked and the evil man: seek out his wickedness till you find none.
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
The LORD is King for ever and ever: the heathen are perished out of his land.
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
LORD, you have heard the desire of the humble: you will prepare their heart, you will cause your ear to hear:
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck. Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
To judge the fatherless and the oppressed, that the man of the earth may no more oppress.
