Psaltaren 10
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
So then, why, O Lord, have you withdrawn far away? Why have you overlooked us in opportunity, in tribulation?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
While the impious is arrogant, the poor is enflamed. They are held by the counsels that they devise.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
For the sinner is praised by the desires of his soul, and the iniquitous is blessed.
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
The sinner has provoked the Lord; according to the multitude of his wrath, he will not seek him.
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
God is not before his sight. His ways are stained at all times. Your judgments are removed from his face. He will be master of all his enemies.
6 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
For he has said in his heart, “I will not be disturbed: from generation to generation without evil.”
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
His mouth is full of curses, and bitterness, and deceit. Under his tongue are hardship and sorrow.
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
He sits in ambush, with resources in hidden places, so that he may execute the innocent.
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
His eyes catch sight of the poor. He lies in ambush, in hiding like a lion in his den. He lies in ambush, so that he may seize the poor, to seize the poor as he draws him in.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
With his snare, he will bring him down. He will crouch down and pounce, when he has power over the poor.
11 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
For he has said in his heart, “God has forgotten, he has turned away his face, lest he see to the end.”
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
O Lord God, rise up. Let your hand be exalted. Do not forget the poor.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
How has the impious one provoked God? For he has said in his heart, “He will not inquire.”
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
You do see, for you examine hardship and sorrow, so that you may deliver them into your hands. The poor one has been abandoned to you. You will be a helper to the orphan.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
Break the arm of the sinner and the malicious. His sin will be sought, and it will not be found.
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
The Lord shall reign in eternity, even forever and ever. You will perish the Gentiles from his land.
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
The Lord has heeded the desire of the poor. Your ear has listened to the preparation of their heart,
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck. Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
so as to judge for the orphan and the humble, so that man may no longer presume to magnify himself upon the earth.
