Psaltaren 10
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
Why standest thou afar off, O Lord? [why] dost thou overlook [us] in times of need, in affliction?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
While the ungodly one acts proudly, the poor is hotly pursued: [the wicked] are taken in the crafty counsels which they imagine.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
Because the sinner praises himself for the desires of his heart; and the unjust one blesses himself.
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
The sinner has provoked the Lord: according to the abundance of his pride he will not seek after [him]: God is not before him.
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
His ways are profane at all times; thy judgments are removed from before him: he will gain the mastery over all his enemies.
6 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
For he has said in his heart, I shall not be moved, [continuing] without evil from generation to generation.
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
Whose mouth is full of cursing, and bitterness, and fraud: under his tongue are trouble and pain.
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
He lies in wait with rich [men] in secret places, in order to slay the innocent: his eyes are set against the poor.
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
He lies in wait in secret as a lion in his den: he lies in wait to ravish the poor, to ravish the poor when he draws him [after him]: he will bring him down in his snare.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
He will bow down and fall when he has mastered the poor.
11 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
For he has said in his heart, God has forgotten: he has turned away his face so as never to look.
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Arise, O Lord God; let thy hand be lifted up: forget not the poor.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
Wherefore, has the wicked provoked God? for he has said in his heart, He will not require [it].
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
Thou seest [it]; for thou dost observe trouble and wrath, to deliver them into thy hands: the poor has been left to thee; thou wast a helper to the orphan.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
Break thou the arm of the sinner and wicked man: his sin shall be sought for, and shall not be found.
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
The Lord shall reign for ever, even for ever and ever: ye Gentiles shall perish out his land.
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
The Lord has heard the desire of the poor: thine ear has inclined to the preparation of their heart;
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck. Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
to plead for the orphan and afflicted, that man may no more boast upon the earth.
