Psaltaren 10
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
Aw Bawipa, kawtih ak hla na nang dyih? Kyinaak a awm huiawh kawtih nang thuh qu valh?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
Ak oek qu soeih thlak che ing tha amak awm thlangkhqi, amah ing teng nawh am tu thlangkhqi ce hquut hy.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
Ak kawlung hymnaak awh oek qu nawh; ak lawn na ak ngaih ce zoeksang nawh Bawipa taw hlah phlam hy.
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
Ak oek qu thlak che ingtaw amah ingkaw amah am sui qu nawh; Ak poeknaak boeih awh Khawsa ham hun qoe am awm hy.
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
A lamkhqi boeih awh a zo awm hy. Anaa a hqam aih awh nang a cawngpyinaak awi ing hla qu hy nih; a qaalkhqi boeih ce huhsitnaak ing qaih na hy.
6 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
Amah ingtaw, Ikaw ingawm am ning tah sak tikaw; zeel loet nyng saw kyinaak am hu tang tikawng” tinawh poek hy.
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
Anih am kha taw seet lawhnaak, qaainaak ingkaw kqih am hqinnaak ing be hy, am lai awh awm kyinaak ingkaw seetnaak doek khoeih ni.
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
Khawkeng imceng khqi awh ngawi nawh, ak awm poek poek khqi ce mam nawh him hy.
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
Sendeih ing ak kawk khui awhkawng a qeh dym amyihna, a hlip naak awh qeh hy, hulkung amak awm thlang ce tu aham qeh nawh; bawmkung amak awmkhqi ce lawk ing sing hy.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
A thekhanaak thlangkhqi ce kqih am hqin hy; cekkhqi ce ak thaawmnaak khuiawh tlaak sak khqi hy.
11 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
Amah ingtaw Khawsa ing hilh hawh hy; a hai sing khoep nawh am hu thai voel hy” tina poek hy.
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Aw Bawipa, tho hlah! Aw Khawsa na kut thlek hlah, hulkung amak ta thlangkhqi ce koeh hilh.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
Thlak che ing kawtih Bawipa a thekha naak? Ikawtih amah ingkaw amah, “Ikaw am ni tina tang”, tina ak poek hy voei?
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
Cehlai aw Khawsa, kyinaak ingkaw ko kqangnaak ve toek nawhtaw; na kut khuiawh lawh aham poek lah. Kyinaak ak hukhqi ing nang a venawh pe qu unawh, pa amak takhqi ak hulkung na awm hyk ti.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
Thlak chekhqi ingkaw thlak thawlh a baan ce hqem pe nawh; huh thai na ama awm hlan dy awh a thawlhnaak ce tlet pe lah.
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
Bawipa taw kumqui awhkawng kumqui dy sangpahrang na awm hy; pilnam thlangkhqi taw a kut awhkawng kqeng bang kawm uh.
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
Aw Bawipa, khuikha ak hukhqi a ngaihnaak ce zaak penawh; tha na peek coengawh, cekkhqi ang kqangnaak awi ce ngai pe hyk ti.
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck. Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
Pa amak takhqi ingkaw a thenaak khqi ce dyih pyi nawh, khawmdek thlangkhqi ing cekkhqi ce am huhsit hqa voel hy.
