Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
Davut oğlu İsrail Kralı Süleyman'ın özdeyişleri:
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
Bu özdeyişler, bilgeliğe ve terbiyeye ulaşmak, Akıllıca sözleri anlamak,
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
Başarıya götüren terbiyeyi edinip Doğru, haklı ve adil olanı yapmak,
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
Saf kişiyi ihtiyatlı, Genç adamı bilgili ve sağgörülü kılmak içindir.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
Özdeyişlerle benzetmeleri, Bilgelerin sözleriyle bilmecelerini anlamak için Bilge kişi dinlesin ve kavrayışını artırsın, Akıllı kişi yaşam hüneri kazansın.
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
RAB korkusudur bilginin temeli. Ahmaklarsa bilgeliği ve terbiyeyi küçümser.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
Oğlum, babanın uyarılarına kulak ver, Annenin öğrettiklerinden ayrılma.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
Çünkü bunlar başın için sevimli bir çelenk, Boynun için gerdanlık olacaktır.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Oğlum, seni ayartmaya çalışan günahkârlara teslim olma.
11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
Şöyle diyebilirler: “Bizimle gel, Adam öldürmek için pusuya yatalım, Zevk uğruna masum kişileri tuzağa düşürelim.
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
Onları ölüler diyarı gibi diri diri, Ölüm çukuruna inenler gibi Bütünüyle yutalım. (Sheol h7585)
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
Bir sürü değerli mal ele geçirir, Evlerimizi ganimetle doldururuz.
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
Gel, sen de bize katıl, Tek bir kesemiz olacak.”
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
Oğlum, böyleleriyle gitme, Onların tuttuğu yoldan uzak dur.
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
Çünkü ayakları kötülüğe koşar, Çekinmeden kan dökerler.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
Kuşların gözü önünde ağ sermek boşunadır.
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
Başkasına pusu kuran kendi kurduğu pusuya düşer. Yalnız kendi canıdır tuzağa düşürdüğü.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
Haksız kazanca düşkün olanların sonu böyledir. Bu düşkünlük onları canlarından eder.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
Bilgelik dışarıda yüksek sesle haykırıyor, Meydanlarda sesleniyor.
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
Kalabalık sokak başlarında bağırıyor, Kentin giriş kapılarında sözlerini duyuruyor:
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
“Ey budalalar, budalalığı ne zamana dek seveceksiniz? Alaycılar ne zamana dek alay etmekten zevk alacak? Akılsızlar ne zamana dek bilgiden nefret edecek?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
Uyardığımda yola gelin, o zaman size yüreğimi açar, Sözlerimi anlamanıza yardım ederim.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
Ama sizi çağırdığım zaman beni reddettiniz. Elimi uzattım, umursayan olmadı.
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
Duymazlıktan geldiniz bütün öğütlerimi, Uyarılarımı duymak istemediniz.
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
Bu yüzden ben de felaketinize sevineceğim. Belaya uğradığınızda, Bela üzerinize bir fırtına gibi geldiğinde, Bir kasırga gibi geldiğinde felaketiniz, Sıkıntıya, kaygıya düştüğünüzde, Sizinle alay edeceğim.
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
O zaman beni çağıracaksınız, Ama yanıtlamayacağım. Var gücünüzle arayacaksınız beni, Ama bulamayacaksınız.
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
Çünkü bilgiden nefret ettiniz. RAB'den korkmayı reddettiniz.
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
Öğütlerimi istemediniz, Uyarılarımın tümünü küçümsediniz.
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
Bu nedenle tuttuğunuz yolun meyvesini yiyeceksiniz, Kendi düzenbazlığınıza doyacaksınız.
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
Bön adamlar dönekliklerinin kurbanı olacak. Akılsızlar kaygısızlıklarının içinde yok olup gidecek.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Ama beni dinleyen güvenlik içinde yaşayacak, Kötülükten korkmayacak, huzur bulacak.”
