Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
Prièe Solomuna sina Davidova, cara Izrailjeva,
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
Da se poznaje mudrost i nastava, da se razumiju rijeèi razumne,
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
Da se prima nastava u razumu, u pravdi, u sudu i u svemu što je pravo,
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
Da se daje ludima razboritost, mladiæima znanje i pomnjivost.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
Mudar æe slušati i više æe znati, i razuman æe steæi mudrost,
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
Da razumije prièe i znaèenje, rijeèi mudrijeh ljudi i zagonetke njihove.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
Poèetak je mudrosti strah Gospodnji; ludi preziru mudrost i nastavu.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
Slušaj, sine, nastavu oca svojega, i ne ostavljaj nauke matere svoje.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
Jer æe biti vijenac od milina oko glave tvoje, i grivna na grlu tvom.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Sine moj, ako bi te mamili grješnici, ne pristaj;
11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
Ako bi rekli: hodi s nama da vrebamo krv, da zasjedamo pravome ni za što;
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
Proždrijeæemo ih kao grob žive, i svekolike kao one koji slaze u jamu; (Sheol h7585)
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
Svakojakoga blaga dobiæemo, napuniæemo kuæe svoje plijena;
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
Bacaæeš ždrijeb svoj s nama; jedan æe nam tobolac biti svjema;
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
Sine moj, ne idi na put s njima, èuvaj nogu svoju od staze njihove.
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
Jer nogama svojim trèe na zlo i hite da proljevaju krv.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
Jer se uzalud razapinje mreža na oèi svakoj ptici;
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
A oni vrebaju svoju krv i zasjedaju svojoj duši.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
Taki su putovi svijeh lakomijeh na dobitak, koji uzima dušu svojim gospodarima.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
Premudrost vièe na polju, na ulicama pušta glas svoj;
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
U najveæoj vrevi vièe, na vratima, u gradu govori svoje besjede:
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
Ludi, dokle æete ljubiti ludost? i potsmjevaèima dokle æe biti mio potsmijeh? i bezumni dokle æe mrziti na znanje?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
Obratite se na karanje moje; evo, izasuæu vam duh svoj, kazaæu vam rijeèi svoje.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
Što zvah, ali ne htjeste, pružah ruku svoju, ali niko ne mari,
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
Nego odbaciste svaki savjet moj, i karanja mojega ne htjeste primiti;
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
Zato æu se i ja smijati vašoj nevolji, rugaæu se kad doðe èega se bojite;
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
Kad kao pustoš doðe èega se bojite, i pogibao vaša kao oluja kad doðe, kad navali na vas nevolja i muka.
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Tada æe me zvati, ali se neæu odazvati; rano æe tražiti, ali me neæe naæi.
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
Jer mrziše na znanje, i straha Gospodnjega ne izabraše;
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
Ne pristaše na moj svjet, i preziraše sva karanja moja.
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
Zato æe jesti plod od putova svojih, i nasitiæe se savjeta svojih.
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
Jer æe lude ubiti mir njihov, i bezumne æe pogubiti sreæa njihova.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Ali ko me sluša, boraviæe bezbrižno, i biæe na miru ne bojeæi se zla.
