Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
O razan-tsaontsi’ i Selomò ana’ i Davide, mpanjaka’ Israeleo:
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
Haharendrehañe ty hihitse naho ty anatse; hahafohinañe o saontsy minday hilàlao,
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
hañanarañe filieram-batañe, havañonañe, zaka-to, naho tsy firihiañe,
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
haringatañe amy trentrañey, hampahihitse naho hampahilala o tora’eo;
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
hijanjiña’e ty mahihitse hanompea’e hilala, le ho verèñe an-kihitse ty maharendreke,
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
hahavaky o hatòm-bolañeo, naho o fandrazañañeo, ty enta’ o mahihitseo vaho o razan-tsaontsi’eo.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
Ty fañeveñañ’am’ Iehovà ro fifotoran-kilala, fe malain-kihitse naho anatse ty gege.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
O anake, tsendreño, ty fameren-drae’o, naho ko ado’o ty fañòhan-drene’o;
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
Ie firavahañe soa an-doha’o eo vaho hareañe am-bozo’o eo.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
O anake, ihe edrè’ o tsivokatseo, ko miantoke.
11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
Ie manao ty hoe: Antao hindre ama’ay; antao hivoñon-dio, hiambotrak’ am’ondaty mahitio tsy aman-tali’ey;
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
hagodran-tika veloñe iareo manahake i kiboriy, ty vata’e iaby, hambañe amo mivariñe an-kòak’ aoo; (Sheol h7585)
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
Hahaisake ze atao vara soa, hañatsafan-draha kinopake amo akiban-tikañeo;
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
Mipiteha ama’ay arè, sindre hitraok’ an-koroñe raike.—
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
O anake, tsy iharoan-dia iereo, kalaño ty tombo’o tsy ho ami’ty lala’ iareo;
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
fa milay mb’an-katsivokaram-b’eo o tombo’ iareo malisa hampiori-dioo.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
Toe tsy vente’e ty amohàm-pandrike ambane’ ty masom-boroñe eo!
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
fe o liom-bata’eo ty iampira’ iareo, ty fiai’iareo avao ty amandroña’iareo.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
Izay ty sata’ o mpitavam-bara am-patiti’eo, asinta’e ty fiai’ i mitañ’ aze’ey.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
Mikok’ an-dalambey eo t’i Hihitse; poñafe’e an-tameañe ey i fiarañanaña’ey.
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
Mikaik’ ami’ty fangovovoha’ondatio, mametse saontsy an-dalam-pizilihañ’an-drova eo:
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
Pak’ombia ry seretseo ty mbe ho tea’o ty firoerano’o? naho mbe hifale ami’ty famokafoka’e o mpanivetiveo, vaho mbe halain-kilala o gegeo?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
Mibaliha ty amy fañendahakoy, Hadoako ama’ areo ty añ’ovako ao; hampahafohineko anahareo o entakoo.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
Amy te nikoike iraho, f’ie nifoneñe; nahitiko ty tañako, fe leo raike tsy nañaoñe,
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
fonga nifarie’ areo o fañerekoo, vaho niambohoa’ areo o endakoo,
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
Aa le izaho ka ty hiankahake ami’ty hankà’areo, vaho ho kizaheko t’ie mianifañe,
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
ie vovoa’ ty havorombeloñe hoe te tiobey, naho iambovoa’ ty hankàñe manahake te talio, ie iambotraha’ ty haloviloviañe naho ty halonjerañe,
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Hikaik’ ahy amy zao iereo fe hamoeako hitsoek’ ahy fa tsy hahaoniñe.
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
Amy t’ie nalain-kilala, tsy nijoboñe ty fañeveñañe am’ Iehovà,
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
nitambolitritrie’ iereo ty fañerèko, vaho tsinambolitio’ iereo o fitrevokoo,
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
Aa le hagedra’ iareo ty voka’ o sata’ iareoo, naho ho etsa-kilily,
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
Ie mañoho-doza amo trentrañeo t’ie miamboho, naho mandrotsake o dagolao t’ie midada.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Fe ho soa fimoneñe ty mitsendreñe ahiko vaho hiaiñ’añ’oleñañe, tsy ho hemban-kankàñe.
