Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
Salamana, Dāvida dēla, Israēla ķēniņa, sakāmie vārdi,
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
Atzīt gudrību un mācību, un saprast prātīgu valodu,
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
Pieņemties apdomībā, taisnībā, tiesā un skaidrībā,
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
Ka tiem vēl nejēgām tiek samaņa, jauniem atzīšana un apdomīgs prāts.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
Kas gudrs, klausīs un pieaugs mācībā, un kas prātīgs, ņemsies labus padomus,
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
Ka izprot sakāmus vārdus un mīklas, gudro valodas un viņu dziļos vārdus.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
Tā Kunga bijāšana ir atzīšanas iesākums; gudrību un mācību ģeķi nicina.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
Klausi, mans bērns, sava tēva pārmācībai un nepamet savas mātes mācību;
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
Jo tas ir jauks krāšņums tavai galvai un zelta rota tavam kaklam.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Mans bērns, kad grēcinieki tevi vilina, tad neklausi!
11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
Kad tie saka: „Nāc mums līdz, glūnēsim uz asinīm, glūnēsim uz nenoziedzīgo par nepatiesu!
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
Kā elle norīsim viņus dzīvus, un sirds skaidrus kā tādus, kas bedrē grimst. (Sheol h7585)
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
Mēs atradīsim visādas dārgas mantas, pildīsim savus namus ar laupījumu.
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
Tava daļa tev būs mūsu starpā, viens pats maks būs mums visiem.“
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
Mans bērns, nestaigā vienā ceļā ar tiem; sargi savu kāju no viņu pēdām;
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
Jo viņu kājas skrien uz ļaunu un steidzās asinis izliet.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
Bet lai arī tīklu izplāta visiem putniem priekš acīm; tas ir par velti!
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
Tā arī viņi glūn uz savām pašu asinīm un glūn uz savu pašu dzīvību.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
Tā iet visiem, kas plēš netaisnu mantu; kam šī ir, tam tā paņem dzīvību.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
Dieva gudrība skaņi sauc uz lielceļiem, uz ielām tā paceļ savu balsi;
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
Tā izsaucās, kur ļaužu vislielais troksnis; kur ieiet pilsētas vārtos, tā runā savu valodu:
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
Cik ilgi, nejēgas, jūs mīlēsiet nejēdzību, un smējējiem gribēsies apsmiet, un ģeķi ienīdēs atzīšanu?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
Griežaties pie manas mācības! Redzi, es jums došu savu garu un jums darīšu zināmus savus vārdus.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
Tādēļ nu, ka es aicināju, un jūs liedzaties, ka savu roku izstiepju, un nav, kas uzklausa,
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
Un jūs visu manu padomu atmetiet un manas pārmācības negribiet;
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
Tādēļ arī es smiešos par jūsu postu, es smiešos, kad jums izbailes uzies,
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
Kad pār jums izbailes nāks kā auka, un posts jums uzbruks kā vētra, kad briesmas un bailes jums uzies.
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Tad tie mani sauks, bet es neatbildēšu, tie mani meklēs agri, bet mani neatradīs,
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
Tādēļ ka tie atzīšanu ienīdējuši un Tā Kunga bijāšanu nav pieņēmuši.
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
Tiem negribējās mana padoma, tie ir nicinājuši visu manu pārmācīšanu;
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
Tādēļ tie ēdīs no sava ceļa augļiem, un būs paēduši no saviem padomiem.
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
Jo nesaprašu nomaldīšanās tos nokauj, un ģeķu pārdrošība tos nomaitā.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Bet kas mani klausa, tas dzīvos droši, un savā mierā tas ļauna nebīsies.
