Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
Dies sind die Sprüche Salomos, des Königs Israels, Davids Sohns,
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
zu lernen Weisheit und Zucht, Verstand,
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
Klugheit, Gerechtigkeit, Recht und Schlecht,
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
daß die Albernen witzig und die Jünglinge vernünftig und vorsichtig werden.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
Wer weise ist, der höret zu und bessert sich; und wer verständig ist, der läßt ihm raten,
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
daß er vernehme die Sprüche und ihre Deutung, die Lehre der Weisen und ihre Beispiele.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
Des HERRN Furcht ist Anfang zu lernen. Die Ruchlosen verachten Weisheit und Zucht.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
Mein Kind gehorche der Zucht deines Vaters und verlaß nicht das Gebot deiner Mutter!
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
Denn solches ist ein schöner Schmuck deinem Haupt und eine Kette an deinem Halse.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Mein Kind, wenn dich die bösen Buben locken, so folge nicht!
11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
Wenn sie sagen: Gehe mit uns, wir wollen auf Blut lauern und den Unschuldigen ohne Ursache nachstellen;
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
wir wollen sie lebendig verschlingen wie die Hölle, und die Frommen, als die hinunter in die Grube fahren; (Sheol h7585)
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
wir wollen groß Gut finden; wir wollen unsere Häuser mit Raube füllen;
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
wage es mit uns; es soll unser aller ein Beutel sein:
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
mein Kind, wandle den Weg nicht mit ihnen; wehre deinem Fuß von ihrem Pfad!
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
Denn ihre Füße laufen zum Bösen und eilen, Blut zu vergießen.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
Denn es ist vergeblich, das Netz auswerfen vor den Augen der Vögel.
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
Auch lauern sie selbst untereinander auf ihr Blut, und stellet einer dem andern nach dem Leben.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
Also tun alle Geizigen, daß einer dem andern das Leben nimmt.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
Die Weisheit klagt draußen und läßt sich hören auf den Gassen.
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
Sie ruft in der Tür am Tor vorne unter dem Volk; sie redet ihre Worte in der Stadt:
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
Wie lange wollt ihr Albernen albern sein und die Spötter Lust zu Spötterei haben und die Ruchlosen die Lehre hassen?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
Kehret euch zu meiner Strafe! Siehe, ich will euch heraussagen meinen Geist und euch meine Worte kundtun.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
Weil ich denn rufe, und ihr weigert euch; ich recke meine Hand aus, und niemand achtet drauf,
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
und laßt fahren allen meinen Rat und wollt meiner Strafe nicht:
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
so will ich auch lachen in eurem Unfall und euer spotten, wenn da kommt, das ihr fürchtet,
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
wenn über euch kommt wie ein Sturm, das ihr fürchtet, und euer Unfall als ein Wetter, wenn über euch Angst und Not kommt.
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Dann werden sie mir rufen, aber ich werde nicht antworten; sie werden mich frühe suchen und nicht finden.
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
Darum daß sie hasseten die Lehre und wollten des HERRN Furcht nicht haben,
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
wollten meines Rats nicht und lästerten alle meine Strafe,
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
so sollen sie essen von den Früchten ihres Wesens und ihres Rats satt werden.
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
Das die Albernen gelüstet, tötet sie, und der Ruchlosen Glück bringt sie um.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Wer aber mir gehorchet, wird sicher bleiben und genug haben und kein Unglück fürchten.
