Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Даналиқ өзигә бир өй селип, Униң йәттә түврүгини орнатти.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
У маллирини союп, Есил шараплирини арилаштуруп тәйярлап, Зияпәт дәстихинини яйди;
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Дедәклирини [меһман чақиришқа] әвәтти, Өзи шәһәрниң әң егиз җайлирида туруп:
4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
«И саддилар, бу йәргә келиңлар, — дәп чақириватиду; Наданларға:
5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
Қени, нанлиримдин еғиз тегип, Мән арилаштуруп тәйярлиған шараплардин ичиңлар;
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Наданлар қатаридин чиқип, һаятқа еришиңлар, Йоруқлуқ йолида меңиңлар», — дәватиду.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Һакавурларға тәнбиһ бәргүчи аһанәткә учрайду, Қәбиһләрни әйиплигүчи өзигә дағ кәлтүриду.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Һакавурларни әйиплимә, чүнки у саңа өч болуп қалиду; Һалбуки, дана кишини әйиплисәң, у сени сөйиду.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Дана адәмгә дәвәт қилсаң, әқли техиму толуқ болиду; Һәққаний адәмгә дурус йол көрсәтсәң, Билими техиму ашиду.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
Пәрвәрдигардин әйминиш даналиқниң башлинишидур, Муқәддәс болғучини тонуш йоруқлуқтур.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Мән [даналиқ] сәндә болсам, күнлириңни узартимән, Өмрүңниң жиллири көпийәр.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
Сәндә даналиқ болса, пайдини көридиған өзүңсән, Даналиқни мазақ қилсаң зиян тартидиғанму өзүңсән.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Надан хотун ағзи бисәрәмҗан, әқилсиздур, Һеч немә билмәстур.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
У ишик алдида олтирип, Шәһәрниң әң егиз җайлирида орун елип,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
Удул өтүп кетиватқанларға:
16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
«Кимки садда болса, бу йәргә кәлсун!» — дәватиду, Вә әқилсизләрни:
17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
«Оғрилиқчә ичкән су татлиқ болиду, Оғрилап йегән нан тәмлик болиду!» — дәп чарқиватиду.
