Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Visdomsmøyi hev bygt seg hus, hev hogge til sine stolpar sju.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Ho hev slagta sitt slagt og blanda sin vin og attåt duka sitt bord.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Sine ternor hev ho sendt ut, og ropar ovan frå haugarne i byen:
4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
«Den som er fåkunnig, vende seg hit!» Til den vitlause segjer ho:
5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
«Kom, og et av mitt brød og drikk av den vin eg hev blanda!»
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Lat fåkunna fara so de kann liva og vandra på vegen til vit!
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Den som refser ein spottar, fær skam yver seg, den som lastar ein gudlaus, fær seg ein flekk.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Lasta’kje spottaren, han vil hata deg! Lasta den vise, han vil elska deg!
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Gjev ein vismann, so aukar hans visdom, lær ein rettferdig, so lærar han meir.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
Otte for Herren er upphav til visdom, og vit er å kjenna den Heilage.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
«For ved meg dine dagar skal aukast, og fleire livs-år fær du.»
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
Er du vis, so gagnar det deg sjølv, spottar du, so lyt du bera det åleine.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Fru dårskap fer med ståk, fåkunnig som ho er og ingen ting veit.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Ho sit attmed husdøri si, på ein stol høgt uppe i byen,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
og bed inn dei som ferdast på vegen, som gjeng sine stigar beint fram:
16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
«Den som er fåkunnig, vende seg hit!» Ja, til den vitlause segjer ho:
17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
«Stole vatn er søtt, og ljuvlegt er løyn-ete brød.»
