Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Amagezi gazimbye ennyumba yaago, gagizimbidde ku mpagi musanvu.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Gategese ennyama yaago ne wayini waago; gategese ekijjulo.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Gatumye abawala abaweereza bakoowoolere mu bifo ebigulumivu nti,
4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
“Buli atalina kutegeera akyameko wano!” Eri abo abatalina magezi gabagamba nti,
5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
“Mujje mulye ku mmere yange era munywe ne ku nvinnyo gwe ntabudde.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Mulekeraawo obutaba na kutegeera mubeere balamu, era mutambulire mu kkubo ly’okumanya.”
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Oyo anenya omunyoomi ayolekera kuvumwa, n’oyo abuulirira omukozi w’ebibi yeeretera kuvumibwa.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Tonenyanga munyoomi, aleme okukukyawa, naye nenya ow’amagezi naye anaakwagalanga.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Yigirizanga ow’amagezi naye aneeyongeranga okuba n’amagezi, yigirizanga omutuukirivu, aneeyongerangako okuyiga.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
“Mu kutya Mukama amagezi mwe gasookera, era n’okumanya oyo Omutukuvu Katonda, kwe kutegeera.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Ku lwange oliwangaala emyaka mingi nnyo, era olyongerwako emyaka.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
Bw’obeera omugezi, amagezi go gakuyamba, naye bw’onyooma amagezi weerumya wekka.”
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Omukazi omusirusiru aleekaana, taba na mpisa era taba na magezi!
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Era atuula mu mulyango gw’ennyumba ye, ne ku ntebe mu bifo eby’ekibuga ebisinga obugulumivu,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
ng’akoowoola abo abayitawo, ababa batambula amakubo gaabwe abali ku byabwe.
16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
Abagamba nti, “Buli alina okumanya okutono ajje muno.” Era eri oyo atalina kutegeera agamba nti,
17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
“Amazzi amabbe nga gawooma! emmere eriibwa mu kyama ng’ewooma!”
