Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Sapientia ædificavit sibi domum, excidit columnas septem.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Immolavit victimas suas, miscuit vinum, et proposuit mensam suam.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Misit ancillas suas ut vocarent ad arcem, et ad mœnia civitatis:
4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
Siquis est parvulus, veniat ad me. Et insipientibus locuta est:
5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
Venite, comedite panem meum, et bibite vinum quod miscui vobis.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Relinquite infantiam, et vivite, et ambulate per vias prudentiæ.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Qui erudit derisorem, ipse iniuriam sibi facit: et qui arguit impium, sibi maculam generat.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Noli arguere derisorem, ne oderit te. Argue sapientem, et diliget te.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Da sapienti occasionem, et addetur ei sapientia. Doce iustum, et festinabit accipere.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
Principium sapientiæ timor Domini: et scientia sanctorum, prudentia.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Per me enim multiplicabuntur dies tui, et addentur tibi anni vitæ.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
Si sapiens fueris, tibimetipsi eris: si autem illusor, solus portabis malum.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Mulier stulta et clamosa, plenaque illecebris, et nihil omnino sciens,
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
sedit in foribus domus suæ super sellam in excelso urbis loco,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
ut vocaret transeuntes per viam, et pergentes itinere suo:
16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
Qui est parvulus, declinet ad me. Et vecordi locuta est:
17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
Aquæ furtivæ dulciores sunt, et panis absconditus suavior.
