Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Sajès bati kay li a; li taye sèt gwo pilye li yo.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Li te prepare manje li, li te mele diven li; anplis, li fin ranje tab li.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Li voye demwazèl li yo deyò, li rele soti nan anlè wotè pwent vil yo:
4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
“Pou sila ki ensanse a, kite li antre isit la!” Pou sila ki manke bon konprann nan, li di:
5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
“Vin manje manje mwen an, e bwè diven ke m te melanje a.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Kite foli ou pou ou ka viv; epi avanse nan chemen bon konprann nan.”
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Sila ki korije yon mokè resevwa dezonè pou pwòp tèt li, e sila ki repwoche yon nonm mechan va resevwa ofans sou tèt li.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Pa repwoche yon mokè, sinon li va rayi ou; repwoche yon nonm saj e li va renmen ou.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Bay konsèy a yon nonm saj e li va vin pi saj, enstwi yon nonm dwat e li va ogmante konesans li.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
Lakrent SENYÈ a se kòmansman a sajès e konesans a Sila Ki Sen an se bon konprann.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Paske pa mwen, jou ou yo va miltipliye, e ane yo ap ogmante sou lavi ou.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
Si ou saj, ou saj pou pwòp tèt ou; e si ou moke, ou pote sa a pou kont ou.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Fanm sòt pale byen fò ak gwo vwa; li bèt, e li pa konnen anyen.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Li chita devan pòtay lakay li, sou yon chèz akote wo plas vil yo.
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
Li rele sila ki pase yo, ki ap fè chemen yo dwat yo:
16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
Sila ki pa konnen anyen an, kite li antre isit la. Pou sila ki manke konprann nan, li di:
17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
“Dlo yo vòlè dous e pen ki manje an sekrè byen agreyab.”
