Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Die Weisheit hatte sich ein Haus gebaut und sieben Säulensitze machen lassen.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Sie schlachtete ihr Vieh und mischte ihren Wein und deckte ihre Tische.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Sie sandte ihre Mägde aus, um auf erhöhten Plätzen in der Stadt zu rufen:
4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
"Wer immer töricht ist, der pflege hier der Einkehr!" Wem's an Verstand gebricht, zu dem sag ich:
5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
"Kommt her, genießt von meiner Speise und trinkt den Wein, den ich gemischt!
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Laßt von der Torheit, daß ihr lebet, und schlagt den Weg der Einsicht ein!"
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Wer einen Spötter schilt, der holt sich selber Schande, wer einen Frevler tadelt, eigene Schmach.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
So tadle nicht den Spötter, daß er dich nicht hasse! Doch tadle einen Weisen, dieser wird dich lieben!
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Belehre einen Weisen! Und er wird noch weiser. Den Frommen lehr! Er mehrt sein Wissen.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
Der Weisheit Anfang ist die Furcht des Herrn; den Heiligen erkennen, das heißt Einsicht.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
"Durch mich ja werden deiner Tage viele; die Lebensjahre werden dir sich mehren.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
Bist du jetzt weise, bist du weise dir zum Besten; bist du ein Spötter, hast du es allein zu tragen."
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Das Weib der Torheit schwatzt nur dummes Zeug; unwissend ist es.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Sie sitzt an ihres Hauses Pforte, auf einem Sessel, fern dem Herzen ihrer Stadt,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
um denen zuzurufen, die des Weges ziehen und auf den Pfaden fürbaß schreiten:
16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
"Wer immer töricht ist, der pflege hier der Einkehr!" Wem's an Verstand gebricht, zu dem möcht ich jetzt sagen:
17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
"Gestohlen Wasser, das ist fein; verboten Brot - ein süßes Brot!"
