Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Wisdom has built her house, She has hewn out her pillars—seven.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
She has slaughtered her slaughter, She has mingled her wine, Indeed, she has arranged her table.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
She has sent forth her girls, She cries on the tops of the high places of the city:
4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
“Who [is] simple? Let him turn aside here.” Whoever lacks heart: she has said to him,
5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
“Come, eat of my bread, And drink of the wine I have mingled.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Forsake the simple and live, And be blessed in the way of understanding.”
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
The instructor of a scorner Is receiving for it—shame, And a reprover of the wicked—his blemish.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Do not reprove a scorner, lest he hate you, Give reproof to the wise, and he loves you.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Give to the wise, and he is wiser still, Make known to the righteous, And he increases learning.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
The commencement of wisdom [is] the fear of YHWH, And a knowledge of the Holy Ones [is] understanding.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
For by me your days multiply, And years of life are added to you.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
If you have been wise, you have been wise for yourself, And you have scorned—you bear [it] alone.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
A foolish woman [is] noisy, Simple, and has not known what.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
And she has sat at the opening of her house, On a throne—the high places of the city,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
To call to those passing by the way, Who are going straight [on] their paths.
16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
“Who [is] simple? Let him turn aside here.” And whoever lacks heart—she said to him,
17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
“Stolen waters are sweet, And hidden bread is pleasant.”
