Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Lungangnae ni a im a sak teh khom sari touh a ung.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Moi a thei teh misurtui a phunphun hoi a kalawt teh ca hanelah caboi van a pâtoum.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
A san tanglanaw a patoun teh, khopui hmuenrasang koehoi a oung awh.
4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
Kamawngrame pueng hi lavah kamlang awh naseh. Oe, thaipanueknae kavoutnaw hai tho awh.
5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
Kaie vaiyei hah cat awh. Aphunphun kalawt e misurtui hah net awh a ti.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Kamawngrame hah cettakhai awh nateh, hring awh. Hahoi thaipanueknae lamthung hah dawn awh.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Ayâ ka dudam e tami hah ka yue e teh, yeirai a po han. Tamikathout ka yue e teh pacekpahleknae a kâhmo han.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Ayâ ka dudam e tami hah na yue pawiteh, na hmuhma han. Tamilungkaang e na yue pawiteh, ahni ni na lungpataw han.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Tamilungkaang hah yue haw, a lung hoe a ang han. Tamikalan hah pâtu haw thoumthainae a kâthap han.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
BAWIPA takinae teh lungang kamtawngnae a kung doeh. Kathounge Cathut panue e teh thaipanueknae doeh.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Bangkongtetpawiteh, na hnin hah kai ni ka pap sak vaiteh, na hringyung kum na thap pouh han.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
Na lungang pawiteh, na lungangnae phu na hmu han. Na dudam pawiteh, nama ni na khang han.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Napui pathu teh a hramki teh, kamawngrame lah ao dawkvah, banghai panuek hoeh.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
A im takhang koe a tahung teh, khopui hmuen rasang tahungnae koe a tahung.
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
Lam dawk amamae lamthung dawk kacetnaw hah a kaw teh,
16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
kamawngrame pueng hivah tho awh, lungangnae ka tawn hoeh naw,
17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
paru e tui teh a radip, arulahoi ca e vaiyei teh hoe a tui telah ouk a ti.
