Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Ang kaalam nagtukod sa iyang balay; Iyang gihinloan ang iyang pito ka mga haligi:
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Siya nagpatay sa iyang mga mananap; siya nagsagol sa iyang vino, Siya usab nag-andam sa iyang lamesa:
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Siya nagpalakat sa iyang kadalagahan; Siya nagsinggit ibabaw sa labing kinatas-ang mga dapit sa ciudad:
4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
Bisan kinsa kadto nga walay-pagtagad, paatubanga siya dinhi: Mahatungod niadtong walay salabutan, siya nagaingon kaniya:
5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
Umari, kumaon kamo sa akong tinapay, Ug uminum kamo sa vino nga akong gisagol.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Biyai, kamo nga mga walay-pagtagad, ug kamo mabuhi; Ug lumakat sa dalan sa pagsabut;
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Kadtong magabadlong sa usa ka mayubiton makadawat sa iyang kaugalingon ug pulong sa panamastamas; Ug kadtong magasaway sa usa ka tawo nga dautan makakuha sa iyang kaugalingon ug usa ka buling.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Ayaw pagbadlonga ang usa ka mayubiton, tingali unya siya magadumot kanimo: Badlonga ang usa ka tawong manggialamon, ug siya mahagugma kanimo.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Hatagi ug pahamatngon ang usa ka tawong manggialamon, ug siya magamaalamon pa sa pagsamot: Tudloi ang matarung nga tawo, ug siya magadugang pa sa kinaadman.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
Ang pagkahadlok kang Jehova maoy sinugdan sa kaalam; Ug ang kahibalo niadtong Balaan mao ang pagsabut.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Kay pinaagi kanako ang imong mga adlaw pagapilo-piloon, Ug ang mga tuig sa imong kinabuhi pagapadaghanon.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
Kong ikaw manggialamon, ikaw manggialamon sa imong kaugalingon; Ug kong ikaw magayubit, ikaw ra ang magadala niini.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Ang buang-buang nga babaye sabaan man; Siya walay-pagtagad ug walay hibangkaagan.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Ug siya magalingkod sa pultahan sa iyang balay, Ibabaw sa usa ka lingkoranan diha sa usa ka hataas nga dapit sa ciudad,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
Sa pagsangpit niadtong managpangagi, Nga manglakat sa matul-id sa ilang mga dalan:
16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
Bisan kinsa nga walay-pagtagad, pahapita siya nganhi; Ug alang kaniya nga walay salabutan, siya moingon kaniya:
17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
Matam-is ang kinawat nga mga tubig, Ug lamian ang tinapay nga pagakan-on sa tago.
