Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Мъдростта съгради дома си, Издяла седемте си стълба,
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Закла животните си, смеси виното си И сложи трапезата си,
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Изпрати слугите си, Вика по високите места на града:
4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
Който е прост, нека се отбие тук. И на безумните казва:
5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
Елате, яжте от хляба ми, И пийте от виното, което смесих,
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Оставете глупостта и живейте, И ходете по пътя на разума,
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Който поправя присмивателя навлича на себе си срам; И който изобличава нечестивия лепва на себе си петно.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Не изобличавай присмивателя, да не би да те намрази. Изобличавай мъдрия и той ще те обикне.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Давай наставление на мъдрия и той ще стане по-мъдър; Учи праведния и ще стане по-учен.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
Страх от Господа е начало на мъдростта; И познаването на Светия е разум.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Защото чрез мене ще се умножават дните ти. И ще ти се притурят години на живот.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
Ако станеш мъдър, ще бъдеш мъдър за себе си; И ако се присмееш, ти сам ще понасяш.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Безумната жена е бъбрица, Проста е и не знае нищо.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Седи при вратата на къщата си, На стол по високите места на града,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
И кани ония, които минават, Които вървят право в пътя си, като им казва:
16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
Който е прост, нека се отбие тук; А колкото за безумния, нему казва:
17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
Крадените води са сладки, И хляб, който се яде скришом, е вкусен,
