Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Tie: Nyansa refrɛ. Nteaseɛ ma ne nne so.
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Ɛkwan no so, sorɔnsorɔmmea hɔ, nkwantanan no so, ɛhɔ na ɛgyina,
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
apono a ɛkɔ kuropɔn no mu ho, ɛteam wɔ aboboano hɔ sɛ,
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
“Ao, mo mmarimma na meteam mefrɛ; meteam frɛ adasamma nyinaa.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Mo a moyɛ ntetekwaa, mo mma mo ani nte; mo a moyɛ nkwaseafoɔ, monnya nteaseɛ.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Montie, na mewɔ nsɛm pa bi ka kyerɛ mo; mebue mʼano ka deɛ ɛyɛ.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Mʼano ka deɛ ɛyɛ nokorɛ, ɛfiri sɛ mʼanofafa kyiri amumuyɛsɛm.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Mʼano mu nsɛm nyinaa yɛ pɛ; ebiara nni mu a ɛyɛ nkontompo anaa nnaadaasɛm.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Ne nyinaa mu da hɔ ma deɛ ɔwɔ nhunumu; ɛho nni asɛm ma wɔn a wɔwɔ nimdeɛ.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Mompo dwetɛ na momfa mʼakwankyerɛ, momfa nimdeɛ na mompo sikakɔkɔɔ amapa.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Ɛfiri sɛ nimdeɛ som bo sene mmota, na wɔrentumi mfa deɛ wopɛ biara ntoto ho.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
“Me, nyansa, mene aniteɛ na ɛteɛ; nimdeɛ ne nhunumu wɔ me.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Sɛ wɔsuro Awurade ɛne sɛ wɔkyiri bɔne; mekyiri ahantan ne ahomasoɔ, ɔbra bɔne ne nnaadaasɛm.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Afotuo ne atemmuo pa wɔ me; mewɔ nteaseɛ ne tumi.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Me so na ahemfo nam di adeɛ na sodifoɔ nam me so hyehyɛ mmara a ɛyɛ pɛ;
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Mmapɔmma de me bu ɔman ne atitire nyinaa a wɔdi asase so ɔhene.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Medɔ wɔn a wɔdɔ me, na wɔn a wɔhwehwɛ me no hunu me.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Ahonyadeɛ ne animuonyam wɔ me nkyɛn, ahodeɛ a ɛkyɛre ne yiedie nso saa ara.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Mʼaba yɛ sene sikakɔkɔɔ amapa; deɛ ɛfiri me mu boro dwetɛ a wɔasɔne so so.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Tenenee akwan so na menam atɛntenenee akwan so,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
mede ahodeɛ ma wɔn a wɔdɔ me na mehyɛ wɔn adekoradan ma ma.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
“Awurade bɔɔ me sɛ nʼabɔdeɛ mu abakan dii ne tete nneyɛɛ anim;
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
ɔyii me sii hɔ firi tete, ansa na ewiase rehyɛ aseɛ.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Wɔwoo me ansa na wɔrebɔ ɛpo kakraka no ansa na wɔreyɛ nsutire a nsuo ahyɛ no ma no;
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
ansa na wɔde mmepɔ resisi hɔ, wɔwoo me ansa na nkokoɔ reba,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
ansa na ɔbɔɔ asase ne ne mfuo anaa dɔteɛ biara a ɛwɔ asase soɔ.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Mewɔ hɔ ansa na wɔbɔɔ soro, ɛberɛ a ɔtwaa hyeɛ too ebunu no ani no,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
ɛberɛ a ɔbɔɔ omununkum wɔ soro na ɔde ebunu mu nsutire tintim hɔ denden no,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
ɛberɛ a ɔtwaa hyeɛ maa ɛpo sɛdeɛ nsuo no rentra ne hyeɛ, ne ɛberɛ a ɔtwaa asase fapem no,
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
na meyɛ odwumfoɔ a mete ne nkyɛn. Anigyeɛ hyɛɛ me ma daa na medii ahurisie wɔ nʼanim ɛberɛ biara,
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
na mʼani gye wɔ ne ewiase nyinaa mu na mʼani ka wɔ adasamma mu.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
“Enti me mma, montie me; nhyira ne wɔn a wɔnante mʼakwan so.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Montie mʼakwankyerɛ na monhunu nyansa; mommu mo ani nngu so.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Nhyira ne onipa a ɔtie me, ɔwɛn mʼaboboano daa, na ɔtwɛn wɔ hɔ.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Na obiara a ɔhunu me no nya nkwa na ɔnya anisɔ firi Awurade nkyɛn.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Na deɛ woanhwehwɛ me no ha ne ho na wɔn a wɔtane me no dɔ owuo.”
