Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Tie: Nyansa refrɛ. Ntease ma ne nne so.
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Ɔkwan no so, sorɔnsorɔmmea hɔ, nkwantanan no so, ɛhɔ na egyina,
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
apon a ɛkɔ kuropɔn no mu no ho, ɛteɛ mu wɔ abobow ano hɔ se,
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
“Ao, mo nnipa na meteɛ mu refrɛ; meteɛ mu frɛ adesamma nyinaa.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Mo a moyɛ ntetekwaa, momma mo ani ntew; mo a moyɛ nkwaseafo, munnya ntease.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Muntie, na mewɔ nsɛm pa bi ka kyerɛ mo; mibue mʼano ka nea eye.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Mʼano ka nea ɛyɛ nokware, efisɛ mʼanofafa kyi amumɔyɛsɛm.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Mʼanom nsɛm nyinaa yɛ pɛ; biara nni mu a ɛyɛ nkontompo anaa nnaadaasɛm.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Ne nyinaa mu da hɔ ma nea ɔwɔ nhumu; ɛho nni asɛm ma wɔn a wɔwɔ nimdeɛ.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Mompo dwetɛ na momfa mʼakwankyerɛ, momfa nimdeɛ na mompo sikakɔkɔɔ ankasa.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Efisɛ nimdeɛ som bo sen bota, na worentumi mfa nea wopɛ biara ntoto no ho.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
“Me, nyansa, mene anitew na ɛte; nimdeɛ ne nhumu wɔ me.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Sɛ wosuro Awurade ɛne sɛ wokyi bɔne; mikyi ahantan ne ahomaso, ɔbra bɔne ne nnaadaasɛm.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Afotu ne atemmu pa wɔ me; mewɔ ntease ne tumi.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Me so na ahemfo nam di ade na sodifo nam me so hyehyɛ mmara a ɛyɛ pɛ;
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Mmapɔmma de me bu ɔman ne atitiriw nyinaa a wodi asase so hene.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Medɔ wɔn a wɔdɔ me, na wɔn a wɔhwehwɛ me no hu me.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Ahonyade ne anuonyam wɔ me nkyɛn, ahode a ɛkyɛ ne yiyedi nso saa ara.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Mʼaba ye sen sikakɔkɔɔ ankasa; nea efi me mu boro dwetɛ a wɔasɔn so so.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Trenee akwan so na menam, atɛntrenee akwan so,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
mede ahode ma wɔn a wɔdɔ me na mehyɛ wɔn adekoradan amaama.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
“Awurade bɔɔ me sɛ nʼabɔde mu abakan dii ne tete nneyɛe anim;
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
oyii me sii hɔ fi tete, ansa na wiase refi ase.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Wɔwoo me ansa na wɔrebɔ po kakraka no, ansa na wɔreyɛ nsuti a nsu ahyɛ no ma no,
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
ansa na wɔde mmepɔw resisi hɔ; wɔwoo me ansa na nkoko reba,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
ansa na ɔbɔɔ asase ne ne mfuw anaa dɔte biara a ɛwɔ asase so.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Mewɔ hɔ ansa na wɔbɔɔ ɔsoro, bere a otwaa ɔhye too ebun no ani no,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
bere a ɔbɔɔ omununkum wɔ soro na ɔde ebun mu nsuti tintim hɔ dennen no;
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
bere a otwaa ɔhye maa po sɛnea nsu no rentra ne hye, ne bere a otwaa asase fapem no,
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
na meyɛ odwumfo a mete ne nkyɛn. Anigye hyɛɛ me ma daa na midii ahurusi wɔ nʼanim bere biara,
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
na mʼani gye wɔ ne wiase nyinaa mu na mʼani ka wɔ adesamma mu.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
“Enti me mma, muntie me; nhyira ne wɔn a wɔnantew mʼakwan so.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Muntie mʼakwankyerɛ na munhu nyansa; mummmu mo ani ngu so.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Nhyira ne onipa a otie me, ɔwɛn mʼabobow ano daa, na ɔtwɛn wɔ hɔ.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Na obiara a ohu me no nya nkwa, na onya anisɔ fi Awurade nkyɛn.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Na nea wanhwehwɛ me no haw ne ho na wɔn a wɔtan me no dɔ owu.”
