Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Ko, uchenjeri hahudanidziri here? Kunzwisisa hakusimudziri inzwi rako here?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Panzvimbo dzakakwirira panzira, pamharadzano dzenzira, ndipo pahumire;
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
parutivi rwamasuo okupinda muguta, pamikova, hunodanidzirisa huchiti,
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
“Kwamuri, imi varume, ndinodanidzira; ndinosimudzira inzwi rangu kuvanhu vose.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Imi vasina mano, wanai uchenjeri; imi mapenzi, wanai kunzwisisa.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Teererai, nokuti ndine zvinhu zvinokosha zvokutaura; ndinozarura muromo wangu kuti nditaure zvakarurama.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Muromo wangu unotaura zvokwadi, nokuti miromo yangu inovenga zvakaipa.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Mashoko ose omuromo wangu akarurama; hapana kana rimwe rakakombama kana rakaipa.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Kune ane njere ose zvawo akarurama, akarurama kuna avo vane zivo.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Sarudza kurayira kwangu panzvimbo yesirivha, ruzivo panzvimbo yegoridhe rakaisvonaka,
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
nokuti uchenjeri hunokosha kupfuura marubhi, uye hapana chaungada chingaenzaniswa nahwo.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
“Ini, uchenjeri ndinogara pamwe chete navakachenjera; ndine ruzivo nenjere.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Kutya Jehovha ndiko kuvenga zvakaipa; ndinovenga kuzvikudza namanyawi, maitiro akaipa nokutaura kunonyangadza.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Zano nokutonga kwakanaka ndezvangu; ndine kunzwisisa nesimba.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Madzimambo anobata ushe neni uye vatongi vanodzika mirayiro yakarurama;
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
machinda anofambisa ushe neni, navakuru vose vanotonga panyika.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Ndinoda avo vanondida, uye vaya vanonditsvaka vanondiwana.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Pfuma nokukudzwa zvineni, upfumi hunogara nokururama.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Chibereko changu chakanaka kupfuura goridhe rakaisvonaka; zvandinobereka zvinopfuura sirivha yakaisvonaka.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Ndinofamba munzira dzokururama, pamakwara okururamisira,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
ndichipa upfumi kuna avo vanondida, uye ndichiita kuti matura avo azare.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
“Jehovha akandibudisa sebasa rake rokutanga pamabasa ake, kutangira mabasa ake akare;
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
ndakagadzwa kubva pakusingaperi, kubva pakutanga, nyika isati yavapo.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Makungwa asati avapo, ndakaberekwa, pasati pava nezvitubu zvine mvura zhinji;
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
makomo asati aiswa munzvimbo dzawo, zvikomo zvisati zvavapo, ndakaberekwa,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
asati aita nyika neminda kana guruva ripi zvaro renyika.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Ndakanga ndiripo paakaisa matenga munzvimbo dzawo, paakaita denderedzwa pamusoro pamakungwa,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
paakaita makore kudenga uye paakasimbisa zvitubu zvamakungwa,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
paakapa gungwa miganhu yaro kuti mvura dzirege kudarika zvaakarayira, uye paakateya nheyo dzenyika.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Ipapo ndini ndaiva mhizha parutivi rwake. Ndaigara ndichifara zuva nezuva, ndichifara nguva dzose pamberi pake,
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
ndichifadzwa nenyika yake yose uye ndichifadzwa navanhu vose.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
“Saka zvino, vanakomana vangu, teererai kwandiri; vakaropafadzwa avo vanochengeta nzira dzangu.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Teererai kurayira kwangu mugova vakachenjera; musakushayira hanya.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Akaropafadzwa munhu anoteerera kwandiri, anorinda mazuva ose pamasuo angu. Anomira pamukova womusuo wangu.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Nokuti ani naani anondiwana anowana upenyu uye anogamuchira nyasha kubva kuna Jehovha.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Asi ani naani asingandiwani anozvikuvadza; vose vanondivenga vanoda rufu.”
