Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Por acaso a sabedoria não clama, e a inteligência não solta sua voz?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Nos lugares mais altos, junto ao caminho, nas encruzilhadas das veredas, ela se põe.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Ao lado das portas, à entrada da cidade; na entrada dos portões, ela grita:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
Varões, eu vos clamo; [dirijo] minha voz aos filhos dos homens.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Vós que sois ingênuos, entendei a prudência; e vós que sois loucos, entendei [de] coração.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Ouvi, porque falarei coisas nobres; e abro meus lábios para a justiça.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Porque minha boca declarará a verdade; e meus lábios abominam a maldade.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Todas as coisas que digo com minha boca são justas; não há nelas coisa alguma [que seja] distorcida ou perversa.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Todas elas são corretas para aquele que as entende; e justas para os que encontram conhecimento.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Aceitai minha correção, e não prata; e o conhecimento mais que o ouro fino escolhido.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Porque a sabedoria é melhor do que rubis; e todas as coisas desejáveis nem sequer podem ser comparadas a ela.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Eu, a Sabedoria, moro com a Prudência; e tenho o conhecimento do conselho.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
O temor ao SENHOR é odiar o mal: a soberba e a arrogância, o mal caminho e a boca perversa, eu [os] odeio.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
A mim pertence o conselho e a verdadeira sabedoria; eu [tenho] prudência e poder.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Por meio de mim os reis governam, e os príncipes decretam justiça.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Por meio de mim os governantes dominam; e autoridades, todos os juízes justos.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Eu amo os que me amam; e os que me buscam intensamente me acharão.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Bens e honra estão comigo; [assim como] a riqueza duradoura e a justiça.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Meu fruto é melhor que o ouro, melhor que o ouro refinado; e meus produtos melhores que a prata escolhida.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Eu faço andar pelo caminho da justiça, no meio das veredas do juízo;
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
Para eu dar herança aos que me amam, e encher seus tesouros.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
O SENHOR me adquiriu no princípio de seu caminho; desde antes de suas obras antigas.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Desde a eternidade eu fui ungida; desde o princípio; desde antes do surgimento da terra.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Quando ainda não havia abismos, eu fui gerada; quando ainda não havia fontes providas de muitas águas.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Antes que os montes fossem firmados; antes dos morros, eu fui gerada.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Quando ele ainda não tinha feito a terra, nem os campos; nem o princípio da poeira do mundo.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Quando preparava os céus, ali eu estava; quando ele desenhava ao redor da face do abismo.
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
Quando firmava as nuvens de cima, quando fortificava as fontes do abismo.
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
Quando colocava ao mar o seu limite, para que as águas não ultrapassassem seu mandado; quando estabelecia os fundamentos da terra.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Então eu estava com ele como um pupilo; e eu era seu agrado a cada dia, alegrando perante ele em todo tempo.
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Alegrando na habitação de sua terra; e [concedendo] meus agrados aos filhos dos homens.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Portanto agora, filhos, ouvi-me; porque bem-aventurados serão [os que] guardarem meus caminhos.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Ouvi a correção, e sede sábios; e não a rejeiteis.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Bem-aventurado [é] o homem que me ouve; que vigia em minhas portas diariamente, que guarda as ombreiras de minhas entradas.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Porque aquele que me encontrar, encontrará a vida; e obterá o favor do SENHOR.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Mas aquele que pecar contra mim fará violência à sua [própria] alma; todos os que me odeiam amam a morte.
