Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Amagezi tegakoowoolera waggulu, n’okutegeera ne kuyimusa eddoboozi lyakwo?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Ku ntikko y’ebifo ebigulumivu okumpi n’ekkubo, mu masaŋŋanzira, amagezi we gayimirira butengerera,
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
ku mabbali g’enzigi eziyingira mu kibuga, ku miryango, gakoowoolera waggulu nga gagamba nti,
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
Mmwe abantu, mmwe b’empita; nnyimusa eddoboozi lyange eri buli omu ali ku nsi.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Mmwe abatategeera mufune okutegeera; nammwe abasirusiru mufune amagezi.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Muwulirize kubanga nnina ebintu ebikulu eby’okubagamba, era mu kamwa kange muvaamu ebituufu.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Akamwa kange koogera bituufu byereere; kubanga emimwa gyange gikyawa ebitali bya butuukirivu.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Ebigambo by’emimwa gyange byonna bya bwenkanya tewali na kimu kikyamu oba kya bukuusa.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Ebigambo byange byonna bitegeerekeka eri oyo ategeera, era tebirina kabi eri oyo alina amagezi.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Mu kifo kya ffeeza, londawo okuyigiriza kwange, era n’okumanya mu kifo kya zaabu ennongoose obulungi,
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
kubanga amagezi gasinga amayinja ag’omuwendo omungi, era n’ebyo byonna bye weegomba tebiyinza kugeraageranyizibwa nago.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Nze Magezi, mbeera wamu n’okuteesa okulungi, era mu nze mulimu okumanya n’okwawula ekirungi n’ekibi.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Okutya Mukama kwe kukyawa ekibi; nkyawa amalala n’okwemanya, n’obuteeyisa bulungi n’enjogera ey’obubambaavu.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Okuteesa okulungi n’okusalawo okw’amagezi bye byange; ntegeera era ndi wa buyinza.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Ku bwange, Magezi, bakabaka bafuga, abafuzi ne bakola amateeka ag’obwenkanya.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Abalangira bafuga ku bwange, n’abakungu bonna abafuga ku nsi.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Njagala abo abanjagala, n’abo abanyiikira okunnoonya bandaba.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Obugagga n’ekitiibwa biri mu nze, obugagga obutakoma n’okukulaakulana.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Ekibala kyange kisinga zaabu ennongoose, n’ebinvaamu bisinga ffeeza ey’omuwendo omungi.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Ntambulira mu kkubo ery’obutuukirivu, mu kkubo ery’obwenkanya,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
n’abo abanjagala mbagaggawaza era nzijuza amawanika gaabwe.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Mukama nze gwe yasooka okwoleka nga tannabaako kirala ky’akola.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Nateekebwawo dda nnyo, ku lubereberye ng’ensi tennabaawo.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Nateekebwawo ng’obuziba bw’ennyanja tebunnateekebwawo, nga n’emigga egireeta amazzi teginnabaawo,
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
ng’ensozi tezinnateekebwa mu bifo byazo, nga n’obusozi tebunnabaawo;
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
nga tannakola nsi newaakubadde amalundiro gaakwo, wadde enfuufu eyasooka ey’oku nsi.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Naliwo ng’ateekawo eggulu mu kifo kyalyo, ne bwe yakola enkulungo kungulu ku buziba,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
ate ne bwe yawanika ebire n’abinywereza waggulu mu bbanga, n’anywereza ddala ensulo z’amazzi,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
bwe yawa ennyanja ensalo zaazo we zikoma, amazzi galeme kusukka we yagalagira, ne bwe yali ng’alamba emisingi gy’ensi.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Nnali naye ng’omukozi omukugu, nga nzijudde essanyu lye erya buli lunaku, nga nsanyukira mu maaso ge bulijjo,
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
nga nsanyukira mu nsi ye yonna, era nga ne nesiima olw’abaana b’abantu.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Kale nno, batabani bange mumpulirize; balina omukisa abo abakwata amakubo gange!
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Muwulirizenga okuyigirizibwa, mubenga n’amagezi, so temugalekanga.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Alina omukisa omuntu ampuliriza, alindirira nga bw’akuuma ku nzigi zange buli lunaku.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Kubanga buli andaba afuna obulamu, era afuna okuganja eri Mukama.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Oyo atannoonya yeerumya yekka, era n’abo bonna abankyawa banoonya kufa.
