Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Vai gudrība nesauc, un atzīšana nepaceļ savu balsi?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Kalnu virsgalā tā stāv, ceļmalā uz ceļu jūtīm;
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Pie vārtiem pilsētas priekšā, kur pa vārtiem ieiet, viņa skaņi sauc:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
„Uz jums, vīri, es saucu, un mana balss iet pie cilvēku bērniem.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Ņemiet vērā, nejēgas, gudrību, un, ģeķi, paliekat prātīgi!
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Klausāties, jo es runāšu augstas lietas un atdarīšu savu muti ar skaidriem vārdiem.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Jo mana mute runās patiesību, un bezdievība manām lūpām ir negantība.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Visi manas mutes vārdi stāv taisnībā, iekš tiem nav netiklības, nedz viltības.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Tie ir visnotaļ taisni tam, kas tos saprot un skaidri tiem, kas atzīšanu atraduši.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Pieņemiet manu mācību labāki nekā sudrabu, un atzīšanu vairāk nekā tīru zeltu;
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Jo gudrība ir labāka pār pērlēm, un viss, ko tu kārotu, tai netiek līdz.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Es, tā gudrība, mītu pie samaņas un atrodu vērtīgu padomu.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Tā Kunga bijāšana ir: ienīdēt ļaunu, lepnību, augstprātību un ļaunu ceļu, un es ienīstu netiklu muti.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Pie manis ir padoms un palīgs; es esmu atzīšana, man ir spēks.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Caur mani valda ķēniņi, un dod taisnus likumus valdītāji;
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Caur mani valda varenie un lielkungi, visi zemes soģi.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Es mīlēju tos, kas mani mīl, un kas mani tikuši(centīgi) meklē, tie mani atrod.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Bagātība un gods ir pie manis, paliekama manta un taisnība.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Mani augļi ir labāki nekā zelts un tīrs zelts, un mans ienākums nekā šķīsts sudrabs.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Es vadu uz taisnības ceļa, taisnas tiesas pēdās,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
Ka tiem, kas mani mīl, dodu iemantot pilnību un pildu viņu mantu.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Tas Kungs mani nolika par sava ceļa iesākumu, par savu radījumu pirmaju no mūžības.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
No mūžības es esmu iecelta, no iesākuma, no pasaules gala.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Kad dziļumi vēl nebija, tad es piedzimu, kad avoti vēl nebija, no ūdeņiem grūti.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Pirms kalnu pamati tapa nolikti, priekš pakalniem, tad es piedzimu.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Viņš vēl nebija radījis zemi nedz klajumus, nedz sācis pasaules pīšļus;
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Kad viņš debesis sataisīja, tad es tur biju; kad viņš izplatīja debess velvi pār dziļumiem,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
Kad viņš padebešus augšām nostiprināja, kad dziļumu avoti krākdami krāca,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
Kad viņš jūrai lika robežas, ka ūdeņi neplūstu pār viņas malām, kad viņš nostiprināja zemes pamatus:
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Tad es biju pie viņa tā izdarītāja un biju viņa prieks dienu dienas un līksmojos viņa priekšā vienmēr:
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Es līksmojos viņa pasaules virsū un mans prieks ir pie cilvēku bērniem.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Tad klausiet nu mani, mani bērni; jo svētīgs, kas manus ceļus sargā.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Klausiet pamācīšanai un topiet gudri, un neatmetat viņu.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Svētīgs tas cilvēks, kas mani klausa, kas kavējās pie manām durvīm dienu no dienas, sargāt manu durvju stenderus;
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Jo kas mani atrod, tas atrod dzīvību un dabūs žēlastību no Tā Kunga.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Bet kas pret mani grēko, tas dara varu savai dvēselei; kas mani ienīst, tie visi līdz mīļo nāvi.“
