Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Knare antahintahi'zamo'ene antahi amahu antahi'zamo'a mago a'kna hu'neankino agerura eri antesga huno kezana netie.
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Agra kamofo tavaonte me'nea agonare, ka hatana hu'nefi oti'neno,
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
rankumapi ufre'nea kante ene kampi otineno ranke huno kezana netie.
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
Ana miko vahe'motmagu kezankea nehue. Vahe'motagu kezankea nehue.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Antahi'zantmi omane vahe'motma eta knare'ma huno refakomahu antahi'zana emeriho. Neginagi antahi'zane vahe'motma, eta antahi amahu antahi'zana emeriho.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Kama antahiho kema nehuana, na'ankure mareri agatere'nea zanku nehue, maka nanekema hanua kemo'a, fatgo huno tamage kege tamasamigahue.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Nagra tamage kege nehu'na, havi kegagama nagipinti'ma hu'zankura nagonete.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Maka nanekenimo'a tamage huno fatgo higeno, krunagene kazaki kema hu'zana omane'neanki,
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
ana maka kemo'a antahi'zane vahetera fatgo hu'ne. Ana antahi'zama erinaku'ma hakaza vahetera, fatgo hu'ne.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Nagrama hiho hu'nama rempima huneramua kemo'a, silva agateregeno, antahi'zama eri'zamo'a, goli'a agatere'neanki eriho.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Na'ankure knare antahi'zamo'a mareri agatere'nea havea agatereno, kavesi kavesima nehunka razane hunka nehanazana agatere'ne.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Nagra knare antahi'zamo'na knare huno refakohu avu'ava'zane nemanue, Nagripi antahi'zana me'neanki'na miko zana nagrake refko hu'na negoe.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Ra Anumzamofonku'ma koro'ma hunte'zana kefo avu'ava'ma huzankura kagotegahie. Agra'a agima erisga nehuno, avufga ra nehuno, havi avu'ava nehuno, akrahe akrehe ageru'ma aru'zana navesra hunentoe.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Knare antahi'zama ami'zane, refakoma hu'zana nagripi me'ne. Nagra antahi ama'ma hu'zane hanavenena nagri zane.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Nagra mani'noge'za kini vahe'mo'za kegava nehazageno, ugota kva vahe'mo'za fatgo hu'nea kasegea retro nehaze.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Kva vahe'mo'za nagra zamaza nehuge'za, vahera zamavare fatgo hu'za nevazageno, trakere kva vahe'mo'za fatgo hu'za refkoa nehaze.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Iza'o nagri'ma avesi nentemofona, nagra avesi nentoe. Hagi nagriku'ma hakre'nimo'a, nagrira nagefore hugahie.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Nagripi fenozane, ra agima eri'zana me'ne. Hanavetino za'zate'ma meno vu fenozane, fatgo avu'ava zana nagripi me'ne.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Nagrama nezamua zamo'a, golia agatenereno knare silvama mizama nesazazana agatere'ne.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Nagra fatgo avu'ava zamofo kante nevu'na, fatgo huno refakoma hu'zamofo kantamimpi nevue.
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
Iza'zo nagri'ma zamavesi nantesaza naga'mo'za, fenona erisanti neharesage'na, nagra feno nozamifina zago'amo'ma mareri zantamina antevi tezamantegahue.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Ra Anumzamo'a pusazana nagri nazeri fore huteno, mika'zana henka tro hu'ne.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Korapara ama mopama tro osu'neno ese zana nagri huhamprinante'ne.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Nagra fore hutogeno henka hagerina tro higeno, kampui tintamimo'a hanatino vu'ne.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Ranra agonane, onensa agona forera huno menima antenerera omanenege'na, nagra pusante fore hu'noe.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Miko mopane, hofa kokama ama mopafi me'neane, kugusopa nazana henka tro hu'ne.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Nagra korapa mani'nogeno monarera mika'zana tro hunenteno, hagerina tro huntegeno, tavumo'ma ometre emetre'ma hutera evu'ne.
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
Nagra ko mani'nogeno anagamua hampona tro hunenteno, tinkampu'ima hanatino tiru'ma umarenia keria tro hu'ne.
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
Nagra korapa mani'nogeno hagerinkura, e'i avamente tirura marenka emetro huno kase hunenteno, tiru'ma maresia mopa trohu'ne.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Nagra maka'zama tro'ma hu'nea Ne'mofo tavaonte mani'ne'na, aza nehugeno muse nehige'na maka kna nagranena rama'a muse nehue.
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Maka kokama tro'ma hu'nea zanku'ene vahe'ma anampima mani'nea zankura, nagra tusi'a muse nehue.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
E'ina hu'negu mofavre'nimoka ke'ni'a antahinamio, na'ankure nagri navu'nava zama avaririsaza vahe'mo'za muse hugahaze.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Kavumro'ma antesua kea nentahinka, ama antahi'zana e'nerinka kavesra huontenka amage anto.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Ke'ni'ama nentahi'za, kumanimofo atirami kante'ma knane knanema naveganente'za, kahani'are'ma navegama nentaza vahe'mo'za, tusi muse hugahaze.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Na'ankure nagriku'ma hakremo'a, nomaniza hakeno erifore nehigeno, Ra Anumzamo'a avesinente.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Hianagi ha'marenanteno kumi'ma nehimo'a, agra'a hazenke enerie. Iza'o avesrama hunantemo'a, fri'zamofo avesinente.
