Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Ọ bụ na amamihe adịghị eti mkpu? Ọ bụ na nghọta anaghị eme ka olu ya daa ụda?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Ọ na-eguzo nʼelu ebe niile dị elu nʼokporoụzọ, nʼagbata ụzọ niile.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Nʼọnụ ụzọ nke obodo niile na nʼọnụ ụzọ ụlọ niile ka ọ nọ na-eti mkpu,
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
ọ na-asị, “Ụmụ mmadụ geenụ m ntị; ọ bụ unu ndị dị ndụ ka m na-agwa okwu.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Unu ndị na-enweghị uche, nweenụ uche zuruoke; unu ndị nzuzu, nweenụ nghọta.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Geenụ m ntị, nʼihi na enwere m okwu dị mkpa m ga-agwa unu; Ihe ọbụla m kwuru bụ ihe ziri ezi,
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Ọnụ m na-ekwu eziokwu nʼihi na akpọrọ m okwu ụgha asị.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Ndụmọdụ m zuruoke, ọ dịkwa mma. Ihe ọjọọ ọbụla adịghị nʼime ya.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Nʼebe onye nwetara nghọta nọ, okwu m doro anya; nʼebe ndị chọtara ihe ọmụma nọ, okwu m ziri ezi.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Họrọ ịdọ aka na ntị m karịa ọlaọcha họrọkwa ihe ọmụma karịa ọlaedo dị ezi mma.”
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Amamihe dị mkpa karịa nkume rubi dị oke ọnụahịa. Ọ dịkwaghị ihe a ga-eji tụnyere ya.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
“Mụ onwe m bụ amamihe na ezi nghọta na-agakọta. Enwere m ọmụma ihe na ezi izuzu.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Ịtụ egwu Onyenwe anyị bụ ịkpọ ihe ọjọọ asị. Akpọrọ m nganga na mpako, omume ọjọọ nakwa okwu gbagọrọ agbagọ asị.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Ndụmọdụ na ezi nghọta bụ nke m; enwekwara m ọmụma ihe na ike.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Site na m ka ndị eze ji achị, ọ bụ m na-eme ka ndị na-achị achị mee iwu ziri ezi.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Site na m ka ndị eze ji achị bụ ndịisi niile na-achị nʼụwa.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Ndị niile hụrụ m nʼanya ka m na-ahụ nʼanya. Ndị niile na-achọ m aghakwaghị ịchọta m.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Ana m ekenye ụba na nsọpụrụ, na ikpe ziri ezi na ezi omume.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Onyinye m na-enye dị mma karịa ọlaọcha, ọ karịkwara ọlaedo.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Ana m aga ije nʼụzọ ezi omume, nʼokporoụzọ ikpe ziri ezi.
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
Ndị niile hụrụ m nʼanya, na-eketa akụnụba. Ana m emejupụtakwa ụlọakụ ha.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
“Onyenwe anyị kpụrụ m dịka mmalite ụzọ ya, tupu o bido ike ihe ọbụla ọzọ.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Site nʼebighị ebi gara aga ka m dị; adịkwa m adị tupu e kee ụwa.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Anọ m na-adị tupu e kee ogbu mmiri, tupu isi iyi ọbụla agbapụta mmiri nʼelu ụwa,
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
tupu e kee ugwu ukwu na ugwu nta.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
E, amụọla m rịị tupu Chineke ekee ụwa na osisi niile, na aja niile dị nʼime ya.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Anọ m ya mgbe o doziri mbara eluigwe nʼọnọdụ ya, mgbe ọ tụsara ha nʼelu ogbu mmiri niile;
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
mgbe o hiwere mbara eluigwe, mgbe o mere ka isi iyi niile nke ogbu mmiri dị ike,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
mgbe ọ kpara oke nye osimiri ebe ọ ga-akwụsị, ka mmiri ya ghara ịgafe iwu ya, mgbe ọ kara akara ebe a tọrọ ntọala nke ụwa.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Oge ahụ niile ka m na-anọ nʼakụkụ ya dịka onye ǹka. Ihe banyere m na-atọkwa ya ụtọ; ana m egwuri egwu nʼihu ya.
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Ihe niile o kere tọkwara m ụtọ, ụwa niile na ụmụ mmadụ!
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
“Nʼihi ya, ụmụ m ndị ikom, geenụ m ntị; nʼihi na ndị niile na-eso ụzọ m na-enwe ọṅụ.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Gee ntị na ndụmọdụ m ka ị bụrụ onye maara ihe, agbakụtakwala ndụmọdụ m azụ.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Ngọzị dịrị mmadụ ahụ na-aṅa ntị nʼokwu m, onye na-anọ na nche nʼọnụ ụzọ m ụbọchị niile, onye na-anọ na-echere m nʼọnụ ụzọ ụlọ m;
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
nʼihi na onye ọbụla chọtara m chọtara ndụ; ọ natakwala ihuọma nʼebe Onyenwe anyị nọ.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Ma onye na-enweghị ike chọta m na-emerụ onwe ya ahụ; ndị niile kpọrọ m asị hụrụ ọnwụ nʼanya.”
