Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
A OLE anei i hea mai ka naauao? Aole anei i pane mai ka ike i kona leo?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Maluna o na wahi kiekie, ma ke ala, Ma kahi o na alanui, ku ae la oia.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Ma na ipuka, ma ke alo o ke kulanakauhale, Ma na wahi e komo ai, kahea mai la oia.
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
Ke hea aku nei au ia oukou, e na kanaka; O ko'u leo hoi i na keiki a kanaka.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
E na mea ike ole, e ike oukou i ke akamai; E hoonaauao hoi oukou, e ka poe naaupo.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
E hoolohe mai, no ka mea, e hai ana au i na mea maikai; O ka oaka ana hoi o ko'u mau lehelehe ma na mea pono ia.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
No ka mea, e hoike mai kuu waha i ka oiaio; He mea hoopailua ka hewa i ko'u mau lehelehe.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Ma ka pono na olelo a pau a ko'u waha; Aole wahahee, aohe mea kekee malaila.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Pau loa no ia i ka pololei i ka mea naauao, Ua kupono hoi i ka poe i loaa ka ike.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
E koho oukou i ke aoia mai, aole ke kala, A me ka ike hoi mamua o ke gula maikai.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
No ka mea, ua maikai ka naauao mamua o na momi; A o na mea i makemakeia a pau, aole i like me ia.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Owau hoi, o ka naauao, ke pili nei i ke akamai, Ua loaa ia'u ka ike i na mea e naauao ai.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
O ka makau ia Iehova, oia ke inaina aku i ka hewa; O ka haaheo, o ka hookiekie, o ka aoao ino, O ka waha aaka, oia ka'u i hoowahawaha aku ai.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Ia'u ka ike a me ke akamai; Owau no ka noonoo, ia'u hoi ka ikaika.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Ma o'u nei no e nohoalii ai na alii, A e kau aku ai no hoi na kaukaualii i ke kanawai pono.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Ma o'u nei no hoi e hoomalu ai na kiaaina, A me na'lii, a me na lunakanawai a pau o ka honua.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
He aloha ko'u i ka poe e aloha mai ia'u; O ka poe imi pono mai, o lakou ke loaa ia'u.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Me au ka waiwai a me ka hanohano; O ka waiwai e mau ana hoi a me ka pono.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Ua maikai ko'u hua mamua o ke gula a me ke gula maikai; He mea kohoia hoi ka waiwai ma o'u nei mamua o ke kala.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Ma ke ala o ka pono ka'u e alakai ai, Mawaena hoi o na alanui o ka hoopono:
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
I hooili au i ka waiwai no ka poe aloha mai ia'u, A e hoopiha au i ko lakou waihona waiwai.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Na Iehova no wau i kinohou o kona noho ana, Mamua o kana hana ana i ka wa kahiko.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Mai ka po mai ua hoonohoia au, Mai kinohi mai, mamua hoi o ka honua.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
I ka wa i ole ai na wahi hohonu, ua hanau no au, I wa i ole ai na puuawai i piha i ka wai.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Mamua o ka hoonoho ana i na mauna, Mamua o na kuahiwi ua hanau au:
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Aole hoi oia i hana i ka honua a me na kula, A me kahi huna lepo iki o ka honua.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
I kona hohola ana i ka lani, owau no kekahi malaila, I kona kau ana i ke kanawai maluna o ka hohonu;
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
I kona hoolewalewa ana i na ao maluna, I kona hoonoho ana i na punawai o ka hohonu;
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
I kona kau ana i ke kanawai no ka moana, I ole e hu wale aku na kai mamua ona; I kona hookumu paa ana i ka honua:
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Alaila, owau pu kekahi me ia me he keiki hiwahiwa la; O kona olioli no au i kela la i keia la, E hauoli mau ana hoi imua o kona alo;
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
E hauoli ana i na wahi i noho ai na kanaka o ka honua ona; O ko'u olioli nui hoi, aia me na keiki a kanaka.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Ano la, e na keiki, e hoolohe mai ia'u; Pomaikai ka poe i malama mai i ko'u aoao.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
E hoolohe mai i ke ao ana a e hoomanao iho, Mai pale ae oukou.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Pomaikai ke kanaka ke lohe mai i ka'u, He kiai hoi oia, i ko'u mau puka i kela la i keia la, Ke kakali hoi oia ma na kia o ko'u mau puka.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
No ka mea, o ka mea o'u i loaa ai, ua loaa ia ia ke ola, E loaa hoi ia ia ka lokomaikaiia mai e Iehova.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Aka, o ka mea i hana ino mai ia'u, ua pepehi oia i kona uhane iho; O ka poe inaina mai ia'u oia ka i koho i ka make.
