Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Hikima ba ta yin kira ne? Fahimi ba ya tā da muryarsa ne?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
A ƙwanƙoli a kan hanya, inda hanyoyi suka haɗu, ta ɗauki matsayinta;
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
kusa da ƙofofin shiga cikin birni, a mashigai, ta tā da murya,
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
“Gare ku, ya mutane, nake kira; na tā da muryata ga dukan’yan adam.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Ku da kuke marasa azanci, ku yi hankali; ku da kuke wawaye, ku nemi fahimi.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Ku saurara, gama ina da abubuwa masu darajan da zan faɗa; na buɗe leɓunana don in faɗa abin da yake daidai.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Bakina yana magana abin da yake gaskiya, gama leɓunana sun ƙi mugunta.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Dukan kalmomin bakina suna da adalci; babu waninsu da ya karkace ko kuwa ƙarya ne.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Ga mai tunani dukansu daidai ne; ba su da laifi ga waɗanda suke da sani.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Ku zaɓi umarnina a maimakon azurfa, sani a maimakon zinariya zalla,
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
gama hikima ta fi lu’ulu’ai daraja, kuma ba abin da kake sha’awa da za a kwatanta da ita.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
“Ni, hikima, ina zama tare da hankali; ina da sani da iya rarrabewa.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Jin tsoron Ubangiji shi ne ƙin mugunta; ina ƙin girman kai da fariya, halin mugunta da kuma muguwar magana.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Shawara da yin tunani mai kyau nawa ne; ina da fahimi da kuma iko.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Ta wurina sarakuna suke mulki masu mulki kuma suke yin dokokin da suke da adalci;
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
ta wurina sarakuna suke mulki, da kuma dukan manyan mutanen da suke mulkin duniya.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Ina ƙaunar waɗanda suke ƙaunata, kuma waɗanda suke nemana sukan same ni.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Tare da ni akwai wadata da girmamawa, dukiya da wadata masu dawwama.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
’Ya’yan itacena sun fi zinariya zalla; amfanin gonar da nake bayar ya fi azurfa mafi kyau.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Ina tafiya a hanyar adalci, a kan hanyoyin gaskiya,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
ina ba da wadata ga waɗanda suke ƙaunata ina sa wuraren ajiyarsu su cika.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
“Ubangiji ya kawo ni a matsayi na farko na ayyukansa, kafin ayyukansa na tuntuni;
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
an naɗa ni tun fil azal, daga farko, kafin duniya ta kasance.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Sa’ad da babu tekuna, aka haife ni, sa’ad da babu maɓulɓulai masu ruwa;
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
kafin a kafa duwatsu a wurarensu, kafin tuddai ma, an haife ni,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
kafin ya yi duniya ko gonaki ko wata ƙurar duniya.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Ina nan sa’ad da ya kafa sammai a wurarensu, sa’ad da ya shata sararin sama a kan fuskar zurfafa,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
sa’ad da ya kafa gizagizai a bisa ya kuma kafa maɓulɓulan zurfafa daram,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
sa’ad da ya ba wa teku iyakarsa domin kada ruwaye su zarce umarninsa, da kuma sa’ad da ya shata tussan duniya.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
A lokacin ni ne mai tsara abubuwa a gefensa. Na cika da murna kowace rana, kullum ina farin ciki a gabansa,
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
ina farin ciki da dukan duniyarsa ina murna da’yan adam.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
“Yanzu fa,’ya’yana, ku saurare ni; masu albarka ne waɗanda suke kiyaye hanyoyina.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Ku saurari umarnina ku kuma zama masu hikima; kada ku ƙyale ta.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Mai albarka ne wanda ya saurare ni; yana tsaro kullum a ƙofofina, yana jira a ƙofar shigata.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Gama duk wanda ya same ni ya sami rai zai kuma sami tagomashi daga Ubangiji.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Amma duk wanda ya kāsa samuna ya cuci kansa; dukan waɗanda suke ƙina suna ƙaunar mutuwa ke nan.”
