Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Ruft nicht die Weisheit laut, und läßt nicht die Klugheit ihre Stimme vernehmen?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Oben auf den Höhen, draußen auf dem Wege, mitten auf den Straßen hat sie sich aufgestellt;
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
zur Seite der Tore, am Ausgang der Stadt, beim Eingang der Pforten ruft sie laut:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
An euch, ihr Männer, ergeht mein Ruf, und meine Stimme an die Menschenkinder!
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Ihr Einfältigen, werdet klug, und ihr Toren, brauchet den Verstand!
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Höret, denn ich habe Vortreffliches zu sagen, und meine Lippen öffnen sich für das, was gerade ist.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Denn mein Gaumen redet Wahrheit, aber meine Lippen verabscheuen loses Geschwätz.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Alle Reden meines Mundes sind gerecht, es ist nichts Verkehrtes noch Verdrehtes darin.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Den Verständigen sind sie ganz recht, und wer Erkenntnis sucht, findet sie richtig.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Nehmet meine Zucht an und nicht Silber, und Erkenntnis lieber als feines Gold.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Ja, Weisheit ist besser als Perlen, und keine Kleinodien sind ihr zu vergleichen.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Ich, die Weisheit, wohne bei dem Scharfsinn und gewinne die Erkenntnis wohldurchdachter Pläne.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Die Furcht des HERRN ist ein Hassen des Bösen; Stolz und Übermut, schlechten Wandel und ein verdrehtes Maul hasse ich.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Von mir kommt Rat und Tüchtigkeit; ich bin verständig, mein ist die Kraft.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Durch mich herrschen die Könige und erlassen die Fürsten gerechte Verordnungen.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Durch mich regieren die Herrscher und die Edeln, alle Richter auf Erden.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Ich liebe, die mich lieben, und die mich frühe suchen, finden mich.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Reichtum und Ehre kommen mit mir, bedeutendes Vermögen und Gerechtigkeit.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Meine Frucht ist besser als Gold, ja als feines Gold, und was ich einbringe, übertrifft auserlesenes Silber.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Ich wandle auf dem Pfade der Gerechtigkeit, mitten auf der Bahn des Rechts,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
auf daß ich meinen Liebhabern ein wirkliches Erbteil verschaffe und ihre Schatzkammern fülle.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Der HERR besaß mich am Anfang seiner Wege, ehe er etwas machte, vor aller Zeit.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Ich war eingesetzt von Ewigkeit her, vor dem Anfang, vor dem Ursprung der Erde.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Als noch keine Fluten waren, ward ich geboren, als die wasserreichen Quellen noch nicht flossen.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Ehe die Berge eingesenkt wurden, vor den Hügeln ward ich geboren.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Als er die Erde noch nicht gemacht hatte und was außerhalb [derselben liegt], die ganze Summe des Weltenstaubs,
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
als er den Himmel abzirkelte, war ich dabei; als er auf dem Meeresspiegel den Horizont abgrenzte,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
als er die Wolken droben befestigte und die Brunnen der Tiefe mauerte;
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
als er dem Meer seine Schranke setzte, damit die Wasser seinen Befehl nicht überschritten, als er den Grund der Erde legte,
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
da stand ich ihm als Werkmeister zur Seite und zu seinem Entzücken Tag für Tag und spielte vor seinem Angesicht allezeit;
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
ich spielte auf seinem Erdkreis und hatte mein Ergötzen an den Menschenkindern.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Und nun, ihr Söhne, gehorchet mir! Wohl denen, die meine Wege bewahren!
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Gehorchet der Zucht und werdet weise und seid nicht zügellos!
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Wohl dem Menschen, der mir also gehorcht, daß er täglich an meiner Pforte wacht und die Pfosten meiner Tür hütet;
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
denn wer mich findet, der findet das Leben und erlangt Gnade von dem HERRN;
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
wer mich aber verfehlt, schadet seiner eigenen Seele; alle, die mich hassen, lieben den Tod!
