Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Ruft nicht die Weisheit, und läßt nicht die Einsicht ihre Stimme erschallen?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Oben auf den Erhöhungen am Wege, da wo Pfade zusammenstoßen, hat sie sich aufgestellt.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Zur Seite der Tore, wo die Stadt sich auftut, am Eingang der Pforten schreit sie:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
Zu euch, ihr Männer, rufe ich, und meine Stimme ergeht an die Menschenkinder.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Lernet Klugheit, ihr Einfältigen, und ihr Toren, lernet Verstand!
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Höret! Denn Vortreffliches will ich reden, und das Auftun meiner Lippen soll Geradheit sein.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Denn mein Gaumen spricht Wahrheit aus, und Gesetzlosigkeit ist meinen Lippen ein Greuel.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Alle Worte meines Mundes sind in Gerechtigkeit; es ist nichts Verdrehtes und Verkehrtes in ihnen.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Sie alle sind richtig dem Verständigen, und gerade denen, die Erkenntnis erlangt haben.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Nehmet an meine Unterweisung, und nicht Silber, und Erkenntnis lieber als auserlesenes, feines Gold.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Denn Weisheit ist besser als Korallen, und alles, was man begehren mag, kommt ihr nicht gleich. -
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Ich, Weisheit, bewohne die Klugheit, und finde die Erkenntnis der Besonnenheit.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Die Furcht Jehovas ist: das Böse hassen. Hoffart und Hochmut und den Weg des Bösen und den Mund der Verkehrtheit hasse ich.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Mein sind Rat und Einsicht; ich bin der Verstand, mein ist die Stärke.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Durch mich regieren Könige, und Fürsten treffen gerechte Entscheidungen;
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
durch mich herrschen Herrscher und Edle, alle Richter der Erde.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Ich liebe, die mich lieben; und die mich früh suchen, werden mich finden.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Reichtum und Ehre sind bei mir, bleibendes Gut und Gerechtigkeit.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Meine Furcht ist besser als feines Gold und gediegenes Gold, und mein Ertrag als auserlesenes Silber.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Ich wandle auf dem Pfade der Gerechtigkeit, mitten auf den Steigen des Rechts;
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
um die, die mich lieben, beständiges Gut erben zu lassen, und um ihre Vorratskammern zu füllen.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Jehova besaß mich im Anfang seines Weges, vor seinen Werken von jeher.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Ich war eingesetzt von Ewigkeit her, von Anbeginn, vor den Uranfängen der Erde.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Ich war geboren, als die Tiefen noch nicht waren, als noch keine Quellen waren, reich an Wasser.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Ehe die Berge eingesenkt wurden, vor den Hügeln war ich geboren;
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
als er die Erde und die Fluren noch nicht gemacht hatte, und den Beginn der Schollen des Erdkreises.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Als er die Himmel feststellte, war ich da, als er einen Kreis abmaß über der Fläche der Tiefe;
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
als er die Wolken droben befestigte, als er Festigkeit gab den Quellen der Tiefe;
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
als er dem Meere seine Schranken setzte, daß die Wasser seinen Befehl nicht überschritten, als er die Grundfesten der Erde feststellte:
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
da war ich Schoßkind bei ihm, und war Tag für Tag seine Wonne, vor ihm mich ergötzend allezeit,
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
mich ergötzend auf dem bewohnten Teile seiner Erde; und meine Wonne war bei den Menschenkindern.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Nun denn, ihr Söhne, höret auf mich: Glückselig sind, die meine Wege bewahren!
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Höret Unterweisung und werdet weise, und verwerfet sie nicht!
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Glückselig der Mensch, der auf mich hört, indem er an meinen Türen wacht Tag für Tag, die Pfosten meiner Tore hütet!
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Denn wer mich findet, hat das Leben gefunden und Wohlgefallen erlangt von Jehova.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Wer aber an mir sündigt, tut seiner Seele Gewalt an; alle, die mich hassen, lieben den Tod.
