Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
La sagesse n'appelle-t-elle pas, et la prudence ne fait-elle pas entendre sa voix?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Elle se tient au sommet des éminences, sur le chemin, dans les carrefours;
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
à côté des Portes, à l'entrée de la ville, aux avenues des Portes, elle dit à haute voix:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
« C'est vous, ô hommes, que j'appelle, et ma voix s'adresse aux enfants des hommes.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Hommes sans raison, apprenez la prudence, et vous, insensés, apprenez la sagesse!
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Ecoutez! car je dis des choses relevées, et mes lèvres s'ouvrent pour énoncer la droiture:
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
car ma bouche exprime la vérité, et mes lèvres abhorrent l'impiété.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
La rectitude est dans tous les mots de ma bouche; ils n'ont rien de tortueux, ni de détourné;
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
ils sont évidents pour le sage, et justes pour ceux qui ont trouvé la science.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Prenez mes leçons, et non pas de l'argent, et la science plutôt que l'or de choix;
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
car la sagesse vaut mieux que les perles, et nulle chose de prix n'est son équivalent.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Moi, la sagesse, j'habite avec la prudence, et je trouve la science des bonnes mesures.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
La crainte de l'Éternel est la haine du mal, de l'orgueil, de la hauteur, et des mauvaises voies; et je hais la bouche trompeuse.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
J'ai le conseil et le succès, je suis l'intelligence, je possède la force.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Par moi les rois règnent, et les princes font de justes lois;
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
par moi les puissants exercent le pouvoir, ainsi que les grands, tous juges de la terre.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
J'aime ceux qui m'aiment, et ceux qui me cherchent, me trouvent.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
La richesse et l'honneur m'accompagnent, l'opulence solide et la bonté;
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
mes fruits sont meilleurs que l'or, que l'or pur, et ce que je rapporte est plus que de l'argent de choix.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Je marche dans le chemin de la justice, et dans les sentiers de l'équité,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
pour rendre ceux qui m'aiment possesseurs d'un avoir, et remplir leurs greniers.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
« L'Éternel me créa, prémices de ses œuvres, avant ses ouvrages, antérieurement.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Dès l'éternité je reçus l'onction, avant le commencement, l'origine de la terre;
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
quand je naquis, les mers n'étaient pas encore, il n'y avait point de sources abondantes en eau;
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
avant que les montagnes fussent plantées, avant les collines j'étais enfantée:
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Il n'avait encore créé ni la terre, ni les déserts, ni le chef de la poudre de la terre.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Quand Il disposait le ciel, j'étais là; quand Il traçait un cercle sur la face de l'abîme,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
quand d'en haut Il condensait les nues, et faisait bouillonner les sources de l'abîme,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
quand Il donnait à la mer ses limites, pour que les eaux ne franchissent pas ses bords, quand Il fixait les bases de la terre,
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
j'étais à ses côtés, fidèle ouvrière, je faisais ses délices tous les jours, me jouant devant lui continuellement,
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
jouant sur le disque de sa terre, et faisant mes délices des enfants des hommes. »
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Maintenant donc, mes fils, écoutez-moi! et heureux ceux qui se tiennent dans mes voies!
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Recevez la correction, et devenez sages, et ne la repoussez pas!
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Heureux l'homme qui m'écoute, veillant à ma porte journellement, et gardant les jambages de mon portail!
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Car, quiconque me trouve, a trouvé la vie, et il obtient la faveur de l'Éternel.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Mais celui qui me manque, fait tort à son âme; tous ceux qui me haïssent, aiment la mort.
