Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
La sagesse ne crie-t-elle pas, et l’intelligence ne fait-elle pas retentir sa voix?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Au sommet des hauteurs, sur le chemin, aux carrefours, elle se tient debout.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
À côté des portes, à l’entrée de la ville, là où l’on passe pour entrer, elle crie:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
À vous, hommes, je crie, et ma voix [s’adresse] aux fils des hommes!
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Vous, simples, comprenez la prudence, et vous, sots, comprenez ce qu’est le sens.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Écoutez, car je dirai des choses excellentes, et l’ouverture de mes lèvres [prononcera] des choses droites;
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
car mon palais méditera la vérité, et la méchanceté sera une abomination pour mes lèvres.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Toutes les paroles de ma bouche sont selon la justice, il n’y a rien en elles de pervers ni de tortueux;
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
elles sont toutes claires pour celui qui a de l’intelligence, et droites pour ceux qui ont trouvé la connaissance.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Recevez mon instruction, et non pas de l’argent, et la connaissance plutôt que l’or fin choisi;
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
car la sagesse est meilleure que les rubis, et rien de ce qui fait nos délices ne l’égale.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Moi, la sagesse, je demeure avec la prudence, et je trouve la connaissance [qui vient] de la réflexion.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
La crainte de l’Éternel, c’est de haïr le mal. Je hais l’orgueil et la hauteur, et la voie d’iniquité, et la bouche perverse.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
À moi le conseil et le savoir-faire; je suis l’intelligence; à moi la force.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Par moi les rois règnent, et les princes statuent la justice.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Par moi les chefs dominent, et les nobles, tous les juges de la terre.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
J’aime ceux qui m’aiment; et ceux qui me recherchent me trouveront.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Avec moi sont les richesses et les honneurs, les biens éclatants et la justice.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Mon fruit est meilleur que l’or fin, même que l’or pur; et mon revenu [meilleur] que l’argent choisi.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Je marche dans le chemin de la justice, au milieu des sentiers de juste jugement,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
pour faire hériter les biens réels à ceux qui m’aiment, et pour remplir leurs trésors.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
L’Éternel m’a possédée au commencement de sa voie, avant ses œuvres d’ancienneté.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Dès l’éternité je fus établie, dès le commencement, dès avant les origines de la terre.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Quand il n’y avait pas d’abîmes, j’ai été enfantée, quand il n’y avait pas de sources pleines d’eaux.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Avant que les montagnes soient établies sur leurs bases, avant les collines, j’ai été enfantée,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
lorsqu’il n’avait pas encore fait la terre et les campagnes, et le commencement de la poussière du monde.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Quand il disposait les cieux, j’étais là; quand il ordonnait le cercle qui circonscrit la face de l’abîme,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
quand il établissait les nuées en haut, quand il affermissait les sources des abîmes,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
quand il imposait son décret à la mer, afin que les eaux n’outrepassent point son commandement, quand il décrétait les fondements de la terre:
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
j’étais alors à côté de lui son nourrisson, j’étais ses délices tous les jours, toujours en joie devant lui,
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
me réjouissant en la partie habitable de sa terre, et mes délices étaient dans les fils des hommes.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Maintenant donc, fils, écoutez-moi: bienheureux ceux qui gardent mes voies!
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Écoutez l’instruction, et soyez sages, et ne la rejetez point.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Bienheureux l’homme qui m’écoute, veillant à mes portes tous les jours, gardant les poteaux de mes entrées!
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Car celui qui m’a trouvée a trouvé la vie, et acquiert faveur de la part de l’Éternel;
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
mais celui qui pèche contre moi fait tort à son âme; tous ceux qui me haïssent aiment la mort.
