Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
La sagesse ne crie-t-elle pas, l’intelligence n’élève-t-elle pas sa voix?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
C’est au sommet des hauteurs, sur la route, à la jonction des chemins, qu’elle se place;
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
près des portes, aux abords de la ville, à l’entrée des portes, elle fait entendre sa voix:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
« Hommes, c’est à vous que je crie, et ma voix s’adresse aux enfants des hommes.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Simples, apprenez la prudence; insensés, apprenez l’intelligence.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Ecoutez, car j’ai à dire des choses magnifiques, et mes lèvres s’ouvrent pour enseigner ce qui est droit.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
« Car ma bouche proclame la vérité, et mes lèvres ont l’iniquité en horreur.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Toutes les paroles de ma bouche sont justes; il n’y a en elles rien de faux ni de tortueux.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Toutes sont justes pour celui qui est intelligent, et droites pour ceux qui ont trouvé la science.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Recevez mon instruction plutôt que l’argent, et la science plutôt que l’or pur.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Car la sagesse vaut mieux que les perles, et les objets les plus précieux ne l’égalent pas.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
« Moi, la sagesse, j’habite avec la prudence, et je possède la science de la réflexion.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
La crainte de Yahweh, c’est la haine du mal; l’arrogance et l’orgueil, la voie du mal et la bouche perverse, voilà ce que je hais.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Le conseil et le succès m’appartiennent; je suis l’intelligence, la force est à moi.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Par moi les rois règnent, et les princes ordonnent ce qui est juste.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Par moi gouvernent les chefs, et les grands, — tous les juges de la terre.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
J’aime ceux qui m’aiment, et ceux qui me cherchent avec empressement me trouvent.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Avec moi sont les richesses et la gloire, les biens durables et la justice.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Mon fruit vaut mieux que l’or, que l’or pur, et ce qui vient de moi mieux que l’argent éprouvé.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Je marche dans le chemin de la justice, au milieu des sentiers du jugement,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
pour donner des biens à ceux qui m’aiment, et combler leurs trésors.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
« Yahweh m’a possédée au commencement de ses voies, avant ses œuvres les plus anciennes.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
J’ai été fondée dès l’éternité, dès le commencement, avant les origines de la terre.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Il n’y avait pas d’abîmes quand je fus enfantée, pas de sources chargées d’eaux.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Avant que les montagnes fussent affermies, avant les collines, j’étais enfantée,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
lorsqu’il n’avait encore fait ni la terre, ni les plaines, ni les premiers éléments de la poussière du globe.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Lorsqu’il disposa les cieux, j’étais là, lorsqu’il traça un cercle à la surface de l’abîme,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
lorsqu’il affermit les nuages en haut, et qu’il dompta les sources de l’abîme,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
lorsqu’il fixa sa limite à la mer, pour que les eaux n’en franchissent pas les bords, lorsqu’il posa les fondements de la terre.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
J’étais à l’œuvre auprès de lui, me réjouissant chaque jour, et jouant sans cesse en sa présence,
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
jouant sur le globe de sa terre, et trouvant mes délices parmi les enfants des hommes.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
« Et maintenant, mes fils, écoutez-moi; heureux ceux qui gardent mes voies!
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Ecoutez l’instruction pour devenir sages; ne la rejetez pas.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Heureux l’homme qui m’écoute, qui veille chaque jour à mes portes, et qui en garde les montants!
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Car celui qui me trouve a trouvé la vie, et il obtient la faveur de Yahweh.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Mais celui qui m’offense blesse son âme; tous ceux qui me haïssent aiment la mort. »
