Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Thou shalt proclaim wisdom, that understanding may be obedient to thee.
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
For she is on lofty eminences, and stands in the midst of the ways.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
For she sits by the gates of princes, and sings in the entrances, [saying],
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
You, O men, I exhort; and utter my voice to the sons of men.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
O ye simple, understand subtlety, and ye that are untaught, imbibe knowledge.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Hearken to me; for I will speak solemn [truths]; and will produce right [sayings] from my lips.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
For my throat shall meditate truth; and false lips are an abomination before me.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
All the words of my mouth are in righteousness; there is nothing in them wrong or perverse.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
They are all evident to those that understand, and right to those that find knowledge.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Receive instruction, and not silver; and knowledge rather than tried gold.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
For wisdom is better than precious stones; and no valuable substance is of equal worth with it.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
I wisdom have dwelt [with] counsel and knowledge, and I have called upon understanding.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
The fear of the Lord hates unrighteousness, and insolence, and pride, and the ways of wicked men; and I hate the perverse ways of bad men.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Counsel and safety are mine; prudence is mine, and strength is mine.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
By me kings reign, and princes decree justice.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
By me nobles become great, and monarchs by me rule over the earth.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
I love those that love me; and they that seek me shall find [me].
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Wealth and glory belong to me; yea, abundant possessions and righteousness.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
[It is] better to have my fruit than [to have] gold and precious stones; and my produce is better than choice silver.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
I walk in ways of righteousness, and [am] conversant with the paths of judgment;
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
that I may divide substance to them that love me, and may fill their treasures with good things. If I declare to you the things that daily happen, I will remember [also] to recount the things of old.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
The Lord made me the beginning of his ways for his works.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
He established me before time [was] in the beginning, before he made the earth:
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
even before he made the depths; before the fountains of water came forth:
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
before the mountains were settled, and before all hills, he begets me.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
The Lord made countries and uninhabited [tracks], and the highest inhabited parts of the world.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
When he prepared the heaven, I was present with him; and when he prepared his throne upon the winds:
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
and when he strengthened the clouds above; and when he secured the fountains of the earth:
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
decree. and when he strengthened the foundations of the earth:
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
I was by him, suiting [myself to him], I was that wherein he took delight; and daily I rejoiced in his presence continually.
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
For he rejoiced when he had completed the world, and rejoiced among the children of men.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Now then, [my] son, hear me: blessed is the man who shall hearken to me, and the mortal who shall keep my ways;
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
[Hear wisdom and be wise, and ] [be not strangers to it. ]
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
watching daily at my doors, waiting at the posts of my entrances.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
For my outgoings are the outgoings of life, and [in them] is prepared favour from the Lord.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
But they that sin against me act wickedly against their own souls: and they that hate me love death.
